Baby

Jag tror att jag börjar få ett hum om det här med bebisliv. J är borta några timmar på förmiddagen (våran förmiddag, that is. 11-16 alltså) och bajsgrodan och jag får klara oss ensamma. Samma sak igår, och då skulle vi dessutom ut och passa en tid. 2,5 timme för mig att göra mig klar, exklusive frukost för den kunde jag glömma. Nu sitter jag här med en snurrande bebis på armen och dricker kallt kaffe. Och jag fattar återigen inte vad jag höll på med innan? Hur tråkigt måste jag inte ha haft?

My reflection

Marcus Birro skriver på Newsmill om varför, eller snarare hur, han älskar goth i allmänhet och Andrew Eldritch i synnerhet. Jag kan relatera till det, helt klart (fast jag har aldrig varit goth alltså. Inte på rikt.). Har också haft perioder då jag velat vara Andrew Eltritch. Det föll främst på min kroppstyp (kurvig = inte så amfetamingothkille). Nu har jag inga idolbilder på väggarna längre, men jag har fina fina bilder på Andrew sparade. Och på Moz. Och Skinny puppy. Men vi har haft så lite plats innan och nu har vi inte kommit så långt att vi satt upp saker på väggarna än. Och ärligt talat, om jag får ha mina gubbar får blondinen ha sina = Bruce Springsteen (ok) och (ve och fasa) Ulf Lundell (panik). Så kanske bäst att låta udda vara jämnt och skita i det. Är man inte lite för gammal för idolbilder när man är trettio förresten?

Men anyhow, det som slår emot mig är gubbigheten i det hela. Alla gubbarna han skriver om (var är Siouxsie förresten?). Alla gubbarna i min mp3-mapp. Inget nytt i den här tanken, jag ville bara säga det återigen.

För att knutan ska få en något jämnare världsbild ska vi nu endast lyssna på Kate Bush, Siouxsie och ESG.

(Ja, jag är helt fast i gamla hjulspår. Kommer inte vidare.)

Som det är att vara morsa

I morse fick jag sova skitlänge. J tog ut Rut på promenad i två timmar och jag sov som en stock. Vaknade precis innan jag hörde dem gå in genom porten. Det är blodsbandet. Nu är J på bröllop och jag är ensam med knutisen. Ägnar mig mest åt den kraftiga oron som tydligen kommer som ett brev på posten när man får bebis (eller egentligen kommer den direkt när man upptäckt att man är gravid). Nu har hon små små röda prickar på magen och bröstkorgen. De syns knappt om man inte tittar, men de är där. Jag är arg för att vi inte frågade om det igår när vi var på bvc. Hon är liksom inte sjuk, är pigg och äter, har inte feber. Så jag kan ju inte åka till barnakuten. Måste vänta till måndag då det är öppen mottagning på bvc. Kul för er att veta va?

Så här är det. Sover för lite? För mycket? Slö? Hyperaktiv? Varm? Kall? Äter för lite? För mycket? Tittar konstigt, har hon synfel? Prickig?

Men hur som helst:

Frågor

Brukade fnysa åt sånt här. Men det är kul ju.

1. Hur gammal är du om fem år? Snart 35.

2. Vem var den sista du träffade? Knut-Rut och blondinen, kommer inte ihåg vilken ordning. De är ju här mest hela tiden.

3. Hur lång är du? 159 cm.

4. Vilken är den senaste filmen du sett? Oh du... Kan det ha varit Control? Är lite sen, såg den på tv härom veckan. Snygg var den, men man visste ju hur det skulle sluta. Har läst boken också, så det så.

5. Vem ringde senast? Min allra bästa kollega. Berättade att hon sagt upp sig. (HELVETE!!! Men det tar vi sen.)

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? "10-15 min. Säg att du heter Anna!" Till Lina.

7. Vad är helgens planer? Pussa på bebis, kela med bebis, amma, byta blöja (blondinen ska på bröllop, annars gör inte jag det), vene så mycket mer. Tar det som det kommer.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Olika. Kan vara litta autistisk, då vill jag skicka sms. Plus att jag har något osocial dygnsrytm just nu. Sms är bra då. Men vissa gillar jag att ringa till.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Gifta. 37 år and counting.

10. När såg du senast din mamma? För tio minuter sen.

11. Vilken ögonfärg har du? Gröna som haaavet.

12. När vaknade du idag? 10.47.

13. Har du någon gång hittat en katt? Ja faktiskt, när jag var sju eller så. Sanningen var att han var någon annans, men det sket jag i. Jerker döptes han till.

14. Vilken är din favoritplats? Där Rut är.

15. Vilken plats föredrar du minst? Där folk är dumma kanske. Vene. Där det är för varmt.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Malmeee.

17. Vad skrämde dig om natten som barn? Mörkret och saker som lyste i mörkret typ klockradion, fyrar och annat evil.

18. Vem fick dig verkligen att skratta senast? Rut.

19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Borde vara det men tyvärr: Nej. Kan inte göra mig av med dem heller, fast jag huttat spelaren.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar-A.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Utan.

22. Hur många kuddar har du i sängen? Typ nio (var nyss gravid, orkar inte lägga undan).

23. Hur många landskap har du bott i? 3.

24. Har du någon gång spytt på någon? Ja, mig själv. Säkert nån annan också.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota inomhus, skor utomhus. Strumpor på vintern.

26. Är du social? I rätt sammanhang och på det stora hela. I vissa specifika fall osocial.

27. Vilken är din favoritglass? Glassfabrikens marsipanglass och alla sorter på den där ekologiska italienska på Drottningtorget.

28. Vad skulle du göra om du vann 1 miljon? Resa. Big time.

29. Tycker du om kinamat? Nej.

30. Tycker du om kaffe? Ja.

31. Vad dricker du till frukost? Kaffe.

32. Sover du på någon särskild sida? Ja, den som Rut låter mig sova på.

33. Kan du spela poker? Nja.

34. Tycker du om att mysa? Klart jag gör.

35. Är du beroendemänniska? Ja tyvärr. Har gjort mig av med ett par besvärande beroenden dock.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej inte som jag kommer på.

37. Vill du ha barn? Jag vill ha min Rut forever and ever och kanske nån till om jag har turen att kunna få fler.

38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska och en gnutta tyska. Danskan tar sig dag för dag.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.

40. Föredrar du havet eller en pool? Havet.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Teknologi. Fast helst inte alls.

42. Äger du dyrbara smycken? Mätt i affektionsvärde ja.

43. Har du någon gång testat narkotika? Jo.

44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Ett glas vatten.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Skulle tro att det är Ola men honom träffar jag knappt aldrig längre. Blondinen är skitrolig också.

46. Välj ett ärr på din kropp? Jag är ganska prickfri men en gång skar jag av som ett litet lock på fingret med en kniv. Det satt bara kvar med lite skinn. Mycket mycket spännande.

47. Vad har du för ringsignal? Helt vanlig. Men jag har aldrig ljudet på.

48. Har du kvar klädesplagg från du var liten? Ja. Tvingar min dotter att ha dem. Hon är fyra veckor och har inte fattat att man kan ha åsikter om vad man har på sig och det är ju så roligt att klä på henne olika roliga grejer.

49. Flirtar du mycket? Nej jag är autist.

50. Vart togs din profilbild? Vilken?

51. Kan du byta olja på bilen? Skulle tro det ja.

52. Har du fått fortkörningsböter? Nej och det är ett mirakel.

53. Vilken var den senaste boken du läste? Den åttonde Sookie-boken. Nian ligger på Sergels tobak och väntar. SEN FINNS DET INGA FLER. Hur ska det gå, hur ska det gå...

54. Läser du dagstidningen? Lite på internet.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.

56. Dansar du i bilen? Kanske lite. Sjunger mest.

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? P1 så klart. Skulle aldrig falla mig in att lyssna på något annat.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Förslag på andranamn till Rut.

59. När var du i kyrkan senast? När blondinens systerdotter döptes i höstas.

60. Vilka personer utmanar du att svara på detta? Ingen.

Kalas

Vi har varit så sjukt upptagna förstår ni. Rut har varit på inte mindre än två kalas på två dagar. Vuxenkalas, that is. Det gick hur bra som helst. Morsan var nervös på det första, för då var inte blondinen med. Annars har vi alltid varit båda två hela tiden. Nu var mamman och bebisen ensamma. Gick hur bra som helst. Så vi följde upp med ett till kvällen efter.

Ikväll ska barnets far, farfar och morfar på fotboll. Dess mor, mormor och farmor ska... göra nåt annat. Genusanalys på det, tack. Men fotboll är så JÄVLA tråkigt. Bland den värsta av sporter i tråkighet. Och då är sport per definition tråkigt. Skulle aldrig hosta upp 250 spänn för att gå och se en fotbollsmatch. Tillsammans med en massa män som borde veta bättre än att stå och skrika "domarhora" och bua ut motståndarlaget framför ögonen på sina sexåriga barn. Söner, that is.

P.S. Man vet att man blivit mamma när man skiter i att klänningen går sönder två minuter innan man ska på fest, och i stället tänker att de har säkert en säkerhetsnål eller nåt där, så jag kan hålla ihop den hyfsat. D.S.

Kamrat

Äntligen: Någon som googlar "Ät brunt ris och gör revolution" och kommer hit. Välkommen!

Det är alltså Linas kommentar på det här inlägget som föranleder sökträffen.

Skittråkigt egoinlägg

Rut har börjat le.

Taste it. Le. På riktigt. Mot mig, mot sin pappa. Mot mormor till och med. Mot tutten så klart. Men liksom, hon ler mot mig. I natt grät jag lite för att jag var så trött och för att hon var så ledsen för att hon hade ont i magen. Sen i morse fick jag det största leeendet jag sett och jag instämmer med alla andra som man tyckte var så jävla tråkiga när de sa att allt är så sjukt värt det och att man undrar vad man gjorde innan och varför man inte gjorde det här mycket tidigare?

(Till mina vänner som fortfarande hyser hopp om att få träffa mig igen: Jag tänker på er, på det, ofta. Jag kommer tillbaka. Jag vill träffas. Såklart. Massor. Det kommer att bli lättare. Jag älskar er också.)

General disclaimer

Som alla andra: Det är sommar, jag tänker inte så mycket*. Så det blir ganska lugnt här. Men som sagt: Det är övergående.

Jag (vi) har köpt en ny dator i alla fall.

Så jävla gött. Jag känner stor glädje över att äntligen officiellt ha konverterat till andra sidan. Men samtidigt känner jag en viss sorg. Det var ju PC-världen som gjorde mig till nästan nörd. En gång i tiden var jag riktigt bra på det där med data. Men det är längesen nu. Nu kan jag inte ens säga vad en bra processor är. Och programmeringsspråken som jag listar i mitt cv... well, de står mest listade i mitt cv. Men det kan ju bli ändring på det, som så mycket annat.

*Och jag har en fyraveckors bebis och några nyblivna mor- och farföräldrar att underhålla.

Gå inte på den lätta

Ni vet det där med att "kvinnor kommer inte överens med varandra. De konkurrerar alltid och är skittaskiga mot varandra". Ni vet att det är männen som hittat på det va? För att inte kvinnor ska hålla ihop och stötta varandra. För att männen tjänar på att kvinnor är ensamma, att de bara hänger med sin man, typ. Och så går tjejerna på det, "aha, det är så man ska vara om man är tjej, för det tycker killarna".

När jag var ung (18-23) gick jag i fällan själv. Jag ba: alltså jag umgås mest med killar. Jag vene, det är liksom lättare. Tjejer är liksom.... svårare. Eller nåt. Och jag gjorde det. Umgicks mest med killar alltså. Det var ju kul och så. Jag ansåg att jag var feminist, och det var jag också. Men jag fattade ändå inte. Sen fattade jag.

Jag umgås fortfarande med killar (såklart), men jag har fattat två saker:

Det är inte sant att tjejer inte kommer överens med varandra. Tjejer är kul att hänga med.
Det är superviktigt att tjejer stöttar, peppar och lyfter varandra. Det är det viktigaste av allt.

Nu har jag en regel i mitt liv som handlar om att jag alltid är extra noga med att stötta och lyfta fram tjejer och deras prestationer. Särskilt på jobbet ser jag till att alltid påpeka extra mycket om det är en tjej som gjort något bra, som borde få ansvar för ett nytt projekt eller kanske en helt ny tjänst. Jag talar om för tjejer när jag tycker att de är grymma. (Obs att detta gäller när jag verkligen tycker att de är grymma, inget hittepå). Jag skulle kunna vara ännu bättre, men jag har detta som en tumregel och ju mer jag tänker på det och pratar om det, desto mer lever jag efter den. För att vi ska komma någonvart, för att ändra gamla ruttna tankemönster, måste vi tyvärr behandla varandra lite olika ett tag. För att väga upp.

Jag hoppas att det här är självklart för er, men jag vill ändå säga det, för det är viktigt. På rikt.

Sug

Regn och blåst. I love! Allvarligt. Nu kan man ju ha kläder på sig. Bebisen också. Det är så kul att klä på henne, som en docka. Fast roligare eftersom hon är så sjukt söt. Och på riktigt är hon också. Hon har fått napp, ett stort steg i livet. Hon gillart skarpt, går in i en sorts trans och utstöter små stön och trycker händerna mot ansiktet och suger så att saliven stänker. Jag känner mig lite taskig som trycker in en plastbit i munnen på henne när det väl egentligen är tutten hon vill ligga vid. Men det funkar liksom inte rent praktiskt att amma i tretimmarspass var fjärde timme.

Jag har kommit på att en av anledningarna till att så lite blir gjort är ju att tiden man är uppe och vaken är så kort. Det är ju bara tolv timmar. Idag ska de tolv timmarna läggas på att fixa massa tråkiga grejer som att ringa banken och skälla ut dem för att de stulit pengar av oss. Och dammsuga.

Snyggare

Trogna läsare minns att jag i slutet av graviditeten gnällde på att jag var så jävla ful. När barnet kommit ut skedde ett mirakel - jag blev skitsnygg över en natt. Det är sant. Ända sen förlossningen har jag känt mig snyggare än... fan, Katrine Kielos kanske.Eller i alla fall lika snygg.

Jag går förbi en spegel och ba: Shit vad het! Vilka färger på ögon, hår, läppar... och smal har jag blivit också (jo, jag losade 13 kilo på direkten. 7 to go).

Jag är alltså inte ironisk. Jag tror att det har att göra med att man känner sig så grym när man fött barn*


* Slutsats efter att ha studerat ett enda fall; mig själv.

Amningen

Jag tänker inte göra ett inlägg i amningsdebatten, för det som behöver sägas är redan sagt. Läs för guds skull Linna Johanssons inlägg här, här, här och här. Läs kommentarerna också! Jag håller med henne - varför lägga sig i andras beslut? - men jag har själv valt att amma, av skäl jag inte själv begriper men det spelar ingen roll. Min åsikt är att detta verkligen borde vara en icke-fråga. Varför har folk ens åsikter? Lev och låt leva, säger jag.

Jag hade inte tänkt amma. Eller nej, jag visste inte om jag hade tänkt amma. Jag hade tänkt testa. Jag tycker att man ska testa allt en gång, i synnerhet om man har tänkt ha en åsikt om det. Men jag tänkte, och sa, att man vet ju inte om man kan amma. Om man vill. Om det funkar. Vi får se. Sen föddes bebisen och de frågade faktiskt om jag tänkt amma. Jag sa ja. Jag provade. Det var åt helvete skitjobbigt. Mjölken kom inte. Jag var skitstressad på bb, gillade det inte alls, och det gjorde inte saken bättre. Det gjorde ont, det var värre än förlossningen på sätt och vis. Det blödde. Mjölken kom fortfarande inte. Hon gick ner för mycket i vikt. Då stötte jag för första gången på förvirringen och de dubbla budskapen. Fram tills dess var jag lyckligt positivt överraskad över att allt funkat så bra, att det var så lite dogmatism, biologism och moralpredikande inom mödravården och förlossningsvården. Att folk verkade veta vad de sysslade med. Sen spårade det ur.

- Det bästa är att amma.
- Man får bestämma själv om man tycker att det är bäst att amma.
- Min mjölk har inte kommit?
- Alla har mjölk. Den kommer.
- Om mjölken inte kommer direkt är det ingen fara. Hon kan gå ner lite i vikt.
- Hon måste äta var tredje timme från och med andra dygnet. MÅSTE.
- Men jag har ingen mjölk?
- Alltså hon måste inte äta. Hon klarar sig.
- Hon verkar inte må bra. Kan hon inte få ersättning?
- Herregud hon har ju gått ner i vikt! Du har ju ingen mjölk! Hon måste få ersättning!

And on and on.

Hur som helst, nu ammar jag. Det kommer mjölk. Det gör inte ont. Det är sjukt bisarrt. Jag kan inte förstå det. Men jag verkar vilja det, och hon vill det. Så det är ok. För nu. Får se imorgon, nästa vecka, sen, hur jag gör. Ibland får hon ersättning av J när jag bara måste sova och hon bara måste amma tre timmar i sträck. Det funkar.

Still life

Vi har det så fantastiskt bra. Inte det intressantaste att höra kanske, men sant.

Fast härom natten drömde jag att jag åt kött. Värsta sortens, griskött. Fullt med fett var det också, och grillat. Jag mår fortfarande illa när jag minns drömmen. Det är väl det mest dramatiska som hänt tror jag. Jo, vi har gått ut en gång också, med vagnen. Hade tänkt göra det flera dagar i rad, men det blev liksom inte av. Dagarna går så fruktansvärt fort. Halva dygnet tillbringas i sängen, åtta timmars sömn = tolv timmar i sängen. Var tredje timme är amning och blöjbyte och ibland en vaken bebis som man inte kan somna ifrån för att hon är så underbar. Sen om det ska göras något på dagen, vilket det oftast ska (ett besök, eller en tur till BVC) så går liksom dagen. Man hinner inte ut. Men det gör absolut ingenting. Det är ändå för varmt.