EU-valet ja. Pinsamt att det är så få som röstar, men ändå kan jag förstå det litegrann. Jag kan inte säga att jag kan redogöra exakt för hur det funkar och vad min röst innebär. Men i alla fall. Röstar gör man väl?
Här kan man se hur olika delar av landet röstade. FI fick 4,5% i Malmö, gött. Där jag kommer ifrån fick de 2,2%. Där fick också Miljöpartiet klart mindre än riksgenomsnittet. Jag har lite halvångest över att jag inte röstade på Gudrun. Jag tänkte så som man inte får tänka - hon kommer inte att få tillräckligt med röster, så min blir bortkastad. Bättre då att bättra på för Miljöpartiet som jag vet kommer att komma in. Fast egentligen gillar jag Gudrun mest av alla. Jag vet. Jag skäms. Det är fel att göra så. Men nu är det gjort.
Nu har jag gått igenom alla hårddiskar och alla USB-minnen och ordnat upp alla filer och gjort backup på alla foton och fina saker jag gjort genom åren. Så nu får datorn lov att kollapsa om den vill. När skattepengarna kommer köper jag en ny en. Det blir en mac den här gången. Jag har fått nog av skit och mög. Denna fantastiska insats innebär även förhoppningsvis att jag kommer att kunna ge er lite bilder och sånt så att ni slipper känna er så intellektuella hela tiden när ni läser här.
Jag kan även meddela att varje morgon när jag vaknar så sover bebisen ("sover" = rör sig inte). Efter några minuter vaknar den ("vaknar" = börjar röra sig. Jag har ju ingen aning om ifall den verkligen sover eller bara ligger och lurar lite på mig). I sju fall av tio får den sen hicka inom tio minuter. Jag tolkar det som att den är lika hungrig som jag och börjar dricka av fostervattnet (för det gör den, det är därför den hickar. Och för att den även andas in vattnet i sina lungor när den håller på och tränar dem. Ja jag vet, skitsmart.) i förhoppningen om att det ska innehålla lite socker eller nåt annat gott till frukost. Så då får jag en anledning att pallra mig upp och äta, för jag kan ju inte låta stackarn ligga där och hungra och hicka. Men i morse hjälpte inte ens det. Jag har sovit kanske fem timmar. Tur att man på det här stället jag jobbar på betraktar gravida som ett vidunderligt fenomen som man inte får röra eller förvänta sig något av = ingen har bett mig om något nytt på säkert fem veckor. Och jag är klar med överlämnandet. Typ. Det mesta av det jag gör kommer att bli liggande tills jag kommer tillbaka. Men jag är van vid att saker tar två år att genomföra. Till slut får jag som jag vill.
