Sjuk

Jag är jättesjuk. Jag som aldrig är sjuk är nu förkyld utav bara helvete. Ingen annan i min familj är drabbad. Först trodde jag det var katten som mamma och pappa passade åt min moster, men igår kväll bröt det ut på riktigt. Nu är jag bara ynklig. Jag som skulle plugga en massa...

Det gick i alla fall bra att berätta. Det trodde vi ju i och för sig också, men det blev lugnare än väntat. De blev så klart jätteglada. Och nu vet hela släkten. Från och med nu är det liksom officiellt. Det finns ett par personer som jag helst vill säga det till personligen, men annars är det fritt fram att sladdra.

Jag har alltså ingen inspriration till något, orkar inte läsa, plugga eller ens slösurfa. Men jag kan inte sova heller för jag är täppt i näsan och det kliar i halsen och jag kan inte få supply från apoteket förrän bilen värmts upp en stund till eftersom det är 11 grader kallt ute. Jag biter ihop och lider och kan inte ge er något mer substantiellt för tillfället.

Gamla vanor

Jag avslutade mitt arbetsår med en subtil lobbyattack. Vi håller på och rekryterar till en rätt viktig position. En av tre kandidater är kvinnor. Detta ville min chef prata om igår och jag fick således coacha honom förbi de mest uppenbara fällorna.

"Hon är förbannat skärpt och har en utomordentlig personlighet. Men hon har en stor brist, hon är inte intresserad av ***** (en sak man kan vara intresserad av, och som råkar vara det vi jobbar med)".
"Men måste man vara det då? Är de andra det?"
"Alltså alla ingenjörer är intresserade av *****"
"Eh... jag känner flera ingenjörer som inte är det..."
"Men... mummel... "
"Ok, men tänk efter nu, ställer du krav på henne att hon ska vara intresserad av ***** bara för att hon är kvinna?"
"Ja du... så kan det kanske vara. Jag har inte tänkt på det. Men det skulle ju underlätta socialt för henne, just eftersom hon är kvinna"
"Jag tror att man ska akta sig för att tänka så. Hon hade ju inte sökt det här jobbet om hon inte var beredd att jobba med i princip bara män."
"Ja... men hur ska jag tänka då? Hur ska jag komma bort från det där?"
"Tänk hela tiden: Hade jag tyckt att det här var bra/dåligt/viktigt om det gällde en man/kvinna?"
"Ja kanske det. Hm."


Det gläder mig oerhört att jag faktiskt får gehör för mina åsikter. Sen håller det inte alltid hela vägen fram. Men nästan varje dag försöker jag hjälpa fram de få kvinnor vi har, lyfta deras positiva egenskaper och peppa dem. Och jag är kanske mest stolt över att ha fått min chef att inse att "Om vi inte börjar rekrytera kvinnor och blir en attraktiv arbetsplats även för dem, kommer vi alltid bara att ha halva kompetensbasen att välja på. Det förlorar vi på."


"Jag känner att man vill så gärna rekrytera en kvinna, jag är rädd att man bortser från vissa saker bara för det."

Här hade jag kunnat bemöta med något om att man oftast gärna vill rekrytera män, och bortser från både mäns brister och kvinnors styrkor bara för det. Men jag höll jullov och gick hem i stället.


Nu är det julafton. Vi har ätit världens godast gröt som jag gjorde igår. J är på Friskis och Svettis (!) och jag har fastnat framför Spotify, detta det mest fantastiska som hänt sen internet uppfanns. Jag vältrar mig i gamla goa grejer. Eller vad sägs om Smashing Pumpkins? Gud vad jag älskade dem när jag var väldigt ung. Nu har jag kommit på att gammal kärlek aldrig rostar.

Jul

Idag skulle vi lämna lite julklappar till J:s syskonbarn men jag fick avböja och ligga kvar i soffan och må skitilla. Det har egentligen slutat, men ibland glömmer det sig och kommer tillbaka. Innan J gick hade jag dock sinnesnärvaro nog att be honom åka till Astrid och Aporna och köpa den starka korven. Nu kan jag inte tänka på något annat. Tänk om en stund, när jag får äta den!

Imorgon ska vi fira jul med J:s familj och släkt. Sen åker vi tåget norrut på torsdag för att trycka hos mina föräldrar i Uppland till dagen före nyårsafton. Vi ska bland annat berätta om bebisen. Jag förbereder mig mentalt. Alltså det är ju jättekul, men av någon anledning har jag svårt för att överlämna känsloladdade budskap, om de innefattar mig själv på något sätt. Och det gör ju detta i allra högsta grad. Det är så pass att jag till och med övervägt en löjlig julklapp i stil med T-shirt där det står "Världens bästa morfar" etc., men övergett den idén för att den är för löjlig. Jag tror jag ska be min syster säga det.

Sjukt intressant

Det är alltså dags igen. Jag hade en blogg innan, men den var inte så intressant, för jag tappade intresset. Nu är det annorlunda, det känner jag. Det kommer att handla om lite andra saker nu, bland annat.


Så - välkomna tillbaka allihop och några till - och grattis!