Det är alltså dåliga odds för den här lilla söta fågeln. Vi uppmanas ringa kommunen när vi ser den så de kan komma ut och skjuta den. Jag förstår att den inte kan leva ett bra liv. Det är så sorgligt. Då måste den dö. Det är så sorgligt.
lördag 28 februari 2009
Dåliga odds
Förvånansvärt många saker som folk sagt om att vara gravid är sanna. En av dem är blödigheten. Jag är normalt sett oerhört blödig och känslig men nu, nu kan jag inte höra talas om något som är ens i närheten av sorgligt.
Det är alltså dåliga odds för den här lilla söta fågeln. Vi uppmanas ringa kommunen när vi ser den så de kan komma ut och skjuta den. Jag förstår att den inte kan leva ett bra liv. Det är så sorgligt. Då måste den dö. Det är så sorgligt.
Det är alltså dåliga odds för den här lilla söta fågeln. Vi uppmanas ringa kommunen när vi ser den så de kan komma ut och skjuta den. Jag förstår att den inte kan leva ett bra liv. Det är så sorgligt. Då måste den dö. Det är så sorgligt.
Ut
Solen skiner! Jag ska gå ut! Ut!
Jag lovar. Sen ska jag städa och rensa i datorn och hårddiskarna och betala räkningar och allt det andra. Om jag inte får stirr och sitter i soffan och tittar på väggen tills det är dags att gå iväg ikväll. Och då, om jag haft stirr, kommer jag att gnälla och säga att jag inte alls vill gå ut. Men alltså det kommer inte att hända. Jag ska bara kolla lite på internet först. Sen ska jag gå ut!
Det bästa med lördagar är att man inte måste duscha innan man går ut, om man inte ska träffa folk alltså. Jag hatar att duscha. Fan vad jag hatar det. Det är kanske inte så korrekt, men jag gör det. Missförstå mig inte nu, jag duschar varje morgon innan jag går till jobbet. Men då har jag utvecklat en teknik som gör att jag inte behöver blöta ner hela kroppen utan bara de ställen som ska tvättas. Det är den eminenta trepunktsduschen. Den klarar jag. Det jag hatar är kvällsduschen, när jag måste tvätta håret. Det måste jag varannan dag. Jag tänker på det hela dagen - å nej ikväll är det tvätta-håret-kväll. Jävla skit. Då hinner jag inget annat. Det är alltså inte sant, men den mentala ansträningen tar över hela kvällen så att det känns som att inget annat ryms. Den största pinan är att blöta magen och ryggen. Upp till naveln går bra, det går rätt fort. Sen fastnar jag. Jag måste samla allt mod jag har och bestämma mig. Inte nu... men NU! Och så hyperventilerar jag av chocken. Det är bland det värsta jag vet. Varmt vatten och ändå fryser jag. När jag var liten trodde jag att det skulle komma eld eller något giftigt ut ur duschen helt plötsligt, det var jättejobbigt. Jag minns en gång i femman, när jag hade fått börja bestämma själv när jag skulle duscha. Jag hade inte tvättat håret på typ en vecka, det var rätt flottigt. Ändå sköt jag upp det varje dag, tänkte att det kan väl inte vara så farligt. Till slut snodde jag lite av mammas parfym och sprayade på håret. Skitnöjd, nu klarar jag ett par dagar till utan dödsfällan duschen.
Bada älskar jag. Tur att det är badkar i nya lägenheten.
Jag lovar. Sen ska jag städa och rensa i datorn och hårddiskarna och betala räkningar och allt det andra. Om jag inte får stirr och sitter i soffan och tittar på väggen tills det är dags att gå iväg ikväll. Och då, om jag haft stirr, kommer jag att gnälla och säga att jag inte alls vill gå ut. Men alltså det kommer inte att hända. Jag ska bara kolla lite på internet först. Sen ska jag gå ut!
Det bästa med lördagar är att man inte måste duscha innan man går ut, om man inte ska träffa folk alltså. Jag hatar att duscha. Fan vad jag hatar det. Det är kanske inte så korrekt, men jag gör det. Missförstå mig inte nu, jag duschar varje morgon innan jag går till jobbet. Men då har jag utvecklat en teknik som gör att jag inte behöver blöta ner hela kroppen utan bara de ställen som ska tvättas. Det är den eminenta trepunktsduschen. Den klarar jag. Det jag hatar är kvällsduschen, när jag måste tvätta håret. Det måste jag varannan dag. Jag tänker på det hela dagen - å nej ikväll är det tvätta-håret-kväll. Jävla skit. Då hinner jag inget annat. Det är alltså inte sant, men den mentala ansträningen tar över hela kvällen så att det känns som att inget annat ryms. Den största pinan är att blöta magen och ryggen. Upp till naveln går bra, det går rätt fort. Sen fastnar jag. Jag måste samla allt mod jag har och bestämma mig. Inte nu... men NU! Och så hyperventilerar jag av chocken. Det är bland det värsta jag vet. Varmt vatten och ändå fryser jag. När jag var liten trodde jag att det skulle komma eld eller något giftigt ut ur duschen helt plötsligt, det var jättejobbigt. Jag minns en gång i femman, när jag hade fått börja bestämma själv när jag skulle duscha. Jag hade inte tvättat håret på typ en vecka, det var rätt flottigt. Ändå sköt jag upp det varje dag, tänkte att det kan väl inte vara så farligt. Till slut snodde jag lite av mammas parfym och sprayade på håret. Skitnöjd, nu klarar jag ett par dagar till utan dödsfällan duschen.
Bada älskar jag. Tur att det är badkar i nya lägenheten.
torsdag 26 februari 2009
Språket
Åh just det, jag skulle ju berätta hur det har gått i min duell med TV-sporten angående deras märkliga språkbruk. Såhär ser vår konversation ut hittills:
-----------------------
från: Anna
till: svtsport@svt.se
datum: den 20 februari 2009 15:59
ämne: språkfråga
Hej!
Jag har en fråga till kommentatorerna på TV-sporten: Varför envisas ni med att skilja på män och kvinnor så in absurdum när ni rapporterar från olika sportevenemang? Det är "italienskan" och "ryskan" hit och "landsmaninnan" dit. Varför inte helt enkelt benämna idrottsutövarna som de italienare, ryssar och landsmän de är? Min åsikt är att om vi någonsin ska komma framåt mot ett jämställt samhälle kan vi inte hålla på och skilja på folk och folk på detta sätt. Även de små detaljerna räknas. Hur ser ni på detta? Vad fyller denna uppdelning för funktion för er? För tittarna?
Vänliga hälsningar,
Anna
-------------------------------
från: (en person som jobbar på SVT)
till: Anna
datum: den 20 februari 2009 16:22
ämne: språkfråga
Hej, Tack för ditt mail. Det är viktigt för oss och framför allt för våra tittare att vårt språk är så korrekt som möjligt.
(SVT-signatur)
---------------------------------
från: Anna
till: (en person som jobbar på SVT)
datum: den 20 februari 2009 16:51
ämne: språkfråga
Hej!
Tack för ett snabbt svar! Jag skulle dock vilja utveckla det litegrann och fråga - vad menar ni med korrekt språk? Att byta ut "ryssen" mot "ryskan" till exempel? Vilka språkråd är detta i så fall baserat på? Jag är nyfiken på vad detta beror på, och jag känner många som upplever detta som mycket mindre korrekt än att behandla alla likadant.
Vänliga hälsningar,
Anna
----------------------------
Och sen dess har inget hänt. Jag kommer nu att vända mig direkt till Albert Svanberg för svar.
Och Ida! Snälla! Hjälp mig med denna! Vad är rätt och fel om man bara ser det rent språkligt? Ska man även säga titterskan, domarinnan och löperskan?
-----------------------
från: Anna
till: svtsport@svt.se
datum: den 20 februari 2009 15:59
ämne: språkfråga
Hej!
Jag har en fråga till kommentatorerna på TV-sporten: Varför envisas ni med att skilja på män och kvinnor så in absurdum när ni rapporterar från olika sportevenemang? Det är "italienskan" och "ryskan" hit och "landsmaninnan" dit. Varför inte helt enkelt benämna idrottsutövarna som de italienare, ryssar och landsmän de är? Min åsikt är att om vi någonsin ska komma framåt mot ett jämställt samhälle kan vi inte hålla på och skilja på folk och folk på detta sätt. Även de små detaljerna räknas. Hur ser ni på detta? Vad fyller denna uppdelning för funktion för er? För tittarna?
Vänliga hälsningar,
Anna
-------------------------------
från: (en person som jobbar på SVT)
till: Anna
datum: den 20 februari 2009 16:22
ämne: språkfråga
Hej, Tack för ditt mail. Det är viktigt för oss och framför allt för våra tittare att vårt språk är så korrekt som möjligt.
(SVT-signatur)
---------------------------------
från: Anna
till: (en person som jobbar på SVT)
datum: den 20 februari 2009 16:51
ämne: språkfråga
Hej!
Tack för ett snabbt svar! Jag skulle dock vilja utveckla det litegrann och fråga - vad menar ni med korrekt språk? Att byta ut "ryssen" mot "ryskan" till exempel? Vilka språkråd är detta i så fall baserat på? Jag är nyfiken på vad detta beror på, och jag känner många som upplever detta som mycket mindre korrekt än att behandla alla likadant.
Vänliga hälsningar,
Anna
----------------------------
Och sen dess har inget hänt. Jag kommer nu att vända mig direkt till Albert Svanberg för svar.
Och Ida! Snälla! Hjälp mig med denna! Vad är rätt och fel om man bara ser det rent språkligt? Ska man även säga titterskan, domarinnan och löperskan?
Skam
Jag är SÅ hemskt ledsen. Jag har inte prioriterat er. Jag ska skärpa mig. Detta har hänt:
- Jag har varit i Göteborg och Halmstad, fått en vikarie utsedd, ätit den första (och hittills enda) semlan, reviderat bostadsrättsföreningen, flyttat åt Lina, börjat umgås med folk igen, styrt upp nästa kakbanksmöte, tittat på nytt kontor (där det vore jättebra med ett par tjejer här, vi har till exempel inte så roliga gardiner nu) och köpt ett par mammabyxor.
- Vi har fått upprättelse i värmefrågan (vi har inte haft värme i lägenheten sen nyår) och kommer nu att få en värmefläkt insatt som betalas av bostadsrättföreningen. Jag måste alltså hitta en ny ursäkt för att jag inte orkar göra något annat på kvällarna än ligga i soffan och gnälla.
- Bebisen har blivit jättestor tydligen (20 cm, 500 gram) och lever om ordentligt mest hela tiden. Nu känns det även på utsidan. Om den inte rört sig på ett tag, drick iskallt vatten och slå ihop två grytlock framför magen!
- Jag har blivit ofantligt jättetjock och folk har börjat reta mig för det. Jag har gått upp 10 kilo och tänker nu inte gå upp mer innan detta är klart, det går inte. Det normala är att gå upp mellan 8 och 12 kilo totalt under graviditeten.
- Jag har haft ett bryt som handlar om hur stora tuttar man egentligen kan få. De blir dubbelt så stora efter förlossningen! Du måste kunna stoppa in en knytnäve i BH:n i slutet av graviditeten. Ok? Jag har D-kupa nu, vad ska jag ha sen? Kommer jag att bryta ryggen? (Det visade sig sen att jag faktiskt kan stoppa in en knytnäve i kupan, det lugnade mig oerhört.)
- Jag har börjat äta järntabletter och orkar nu leva en stund även efter jobbet. Ät för helvete inte järntillskott om inte barnmorskan sagt att du har lågt blodvärde! Det kan ge upphov till blodproppar i moderkakan och bebisen kan dö!
Som ni kanske förstod försökte jag lite lustigt härovan med kursiv text illustrera de råd man kan få från olika håll när man är gravid. Jag har ett särskilt skämmigt tidsfördriv som heter familjeliv.se. Där samlas allsköns pack och diskuterar sina graviditeter (graviliteter), barn och annat. Allt man någonsin funderat på finns det svar på där. Problemet är att det finns så många olika svar. Och så många arga och bitska kvinnor (för det är det, i 999 fall av 1000) som inte tvekar en sekund att hugga huvudet av någon annan stackare för att hon haft den dåliga smaken att osäkert fråga Vilken väska är bäst att packa sina saker i när man åker till BB? eller för tusende gången Hur var det nu, fick man äta brie eller? Detta saliga forum är alltså mitt guilty pleasure, jag vill inte stå för det men jag dras likförbannat dit var och varannan kväll. Pinigt.
- Jag har varit i Göteborg och Halmstad, fått en vikarie utsedd, ätit den första (och hittills enda) semlan, reviderat bostadsrättsföreningen, flyttat åt Lina, börjat umgås med folk igen, styrt upp nästa kakbanksmöte, tittat på nytt kontor (där det vore jättebra med ett par tjejer här, vi har till exempel inte så roliga gardiner nu) och köpt ett par mammabyxor.
- Vi har fått upprättelse i värmefrågan (vi har inte haft värme i lägenheten sen nyår) och kommer nu att få en värmefläkt insatt som betalas av bostadsrättföreningen. Jag måste alltså hitta en ny ursäkt för att jag inte orkar göra något annat på kvällarna än ligga i soffan och gnälla.
- Bebisen har blivit jättestor tydligen (20 cm, 500 gram) och lever om ordentligt mest hela tiden. Nu känns det även på utsidan. Om den inte rört sig på ett tag, drick iskallt vatten och slå ihop två grytlock framför magen!
- Jag har blivit ofantligt jättetjock och folk har börjat reta mig för det. Jag har gått upp 10 kilo och tänker nu inte gå upp mer innan detta är klart, det går inte. Det normala är att gå upp mellan 8 och 12 kilo totalt under graviditeten.
- Jag har haft ett bryt som handlar om hur stora tuttar man egentligen kan få. De blir dubbelt så stora efter förlossningen! Du måste kunna stoppa in en knytnäve i BH:n i slutet av graviditeten. Ok? Jag har D-kupa nu, vad ska jag ha sen? Kommer jag att bryta ryggen? (Det visade sig sen att jag faktiskt kan stoppa in en knytnäve i kupan, det lugnade mig oerhört.)
- Jag har börjat äta järntabletter och orkar nu leva en stund även efter jobbet. Ät för helvete inte järntillskott om inte barnmorskan sagt att du har lågt blodvärde! Det kan ge upphov till blodproppar i moderkakan och bebisen kan dö!
Som ni kanske förstod försökte jag lite lustigt härovan med kursiv text illustrera de råd man kan få från olika håll när man är gravid. Jag har ett särskilt skämmigt tidsfördriv som heter familjeliv.se. Där samlas allsköns pack och diskuterar sina graviditeter (graviliteter), barn och annat. Allt man någonsin funderat på finns det svar på där. Problemet är att det finns så många olika svar. Och så många arga och bitska kvinnor (för det är det, i 999 fall av 1000) som inte tvekar en sekund att hugga huvudet av någon annan stackare för att hon haft den dåliga smaken att osäkert fråga Vilken väska är bäst att packa sina saker i när man åker till BB? eller för tusende gången Hur var det nu, fick man äta brie eller? Detta saliga forum är alltså mitt guilty pleasure, jag vill inte stå för det men jag dras likförbannat dit var och varannan kväll. Pinigt.
fredag 20 februari 2009
Inga grisöron i
Och medan vi väntar kan jag passa på att tipsa om det hittills godaste godiset jag smakat i mitt långa liv (alternativt så länge jag kan komma ihåg):
Ekologiska fruktgummibjörnar utan gelatin. Ok, jag ska erkänna att jag är lite partisk (ekologiska! utan gelatin!) men opartiska källor (J - äter både gris och ko) bekräftar deras sjuka godhet. De smakar så sjukt mycket... gummibjörn. Finns på ICA Maxi här, kolla om du också hittar dem, annars beställ på internet som allt annat vettigt nuförtin.
Ekologiska fruktgummibjörnar utan gelatin. Ok, jag ska erkänna att jag är lite partisk (ekologiska! utan gelatin!) men opartiska källor (J - äter både gris och ko) bekräftar deras sjuka godhet. De smakar så sjukt mycket... gummibjörn. Finns på ICA Maxi här, kolla om du också hittar dem, annars beställ på internet som allt annat vettigt nuförtin.
Landsmaninnan
Jag har nu inlett en mailkonversation med TV-sporten om genusperspektivet i deras språkpolicy. Första svaret var mycket intressant i sin tomhet på innehåll. Jag återkommer med det hela när (om?) vi kommit lite längre.
It's alive
Jag har bara varit så trött hela veckan. Och varit i Göteborg och så. Den gick som ett huj, veckan. Vi har bland annat köpt en vagn. Jag är glad att jag har J som orkar lägga timmavis på att reda ut vilken vi ska ha och sen bestämma att vi ska köpa den när den är på rea. Känns lite sjukt dock att den står här nu. Men så är magen också så stor att kappan inte längre går att knäppa.
På tal om det senaste inlägget kan jag berätta att jag nu fått tillbaka synen. Min diagnos var vätskebrist fastställde jag snabbt och lätt själv. Varför vi börjat tappa bort räkningar kan jag tyvärr inte förklara desvärre. Kanske är det samma sak som ligger bakom det faktum att jag idag för tredje gången kom hem från jobbet och hittade smör och ost framme på köksbänken. Hur svårt är det?
Nu ska jag skicka iväg två surmail. Alltså såna där man gnäller och ifrågasätter och kräver sina rättigheter som medborgare.
På tal om det senaste inlägget kan jag berätta att jag nu fått tillbaka synen. Min diagnos var vätskebrist fastställde jag snabbt och lätt själv. Varför vi börjat tappa bort räkningar kan jag tyvärr inte förklara desvärre. Kanske är det samma sak som ligger bakom det faktum att jag idag för tredje gången kom hem från jobbet och hittade smör och ost framme på köksbänken. Hur svårt är det?
Nu ska jag skicka iväg två surmail. Alltså såna där man gnäller och ifrågasätter och kräver sina rättigheter som medborgare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
