Ut

Solen skiner! Jag ska gå ut! Ut!

Jag lovar. Sen ska jag städa och rensa i datorn och hårddiskarna och betala räkningar och allt det andra. Om jag inte får stirr och sitter i soffan och tittar på väggen tills det är dags att gå iväg ikväll. Och då, om jag haft stirr, kommer jag att gnälla och säga att jag inte alls vill gå ut. Men alltså det kommer inte att hända. Jag ska bara kolla lite på internet först. Sen ska jag gå ut!

Det bästa med lördagar är att man inte måste duscha innan man går ut, om man inte ska träffa folk alltså. Jag hatar att duscha. Fan vad jag hatar det. Det är kanske inte så korrekt, men jag gör det. Missförstå mig inte nu, jag duschar varje morgon innan jag går till jobbet. Men då har jag utvecklat en teknik som gör att jag inte behöver blöta ner hela kroppen utan bara de ställen som ska tvättas. Det är den eminenta trepunktsduschen. Den klarar jag. Det jag hatar är kvällsduschen, när jag måste tvätta håret. Det måste jag varannan dag. Jag tänker på det hela dagen - å nej ikväll är det tvätta-håret-kväll. Jävla skit. Då hinner jag inget annat. Det är alltså inte sant, men den mentala ansträningen tar över hela kvällen så att det känns som att inget annat ryms. Den största pinan är att blöta magen och ryggen. Upp till naveln går bra, det går rätt fort. Sen fastnar jag. Jag måste samla allt mod jag har och bestämma mig. Inte nu... men NU! Och så hyperventilerar jag av chocken. Det är bland det värsta jag vet. Varmt vatten och ändå fryser jag. När jag var liten trodde jag att det skulle komma eld eller något giftigt ut ur duschen helt plötsligt, det var jättejobbigt. Jag minns en gång i femman, när jag hade fått börja bestämma själv när jag skulle duscha. Jag hade inte tvättat håret på typ en vecka, det var rätt flottigt. Ändå sköt jag upp det varje dag, tänkte att det kan väl inte vara så farligt. Till slut snodde jag lite av mammas parfym och sprayade på håret. Skitnöjd, nu klarar jag ett par dagar till utan dödsfällan duschen.

Bada älskar jag. Tur att det är badkar i nya lägenheten.