Whoa!

Idag är första dagen på min föräldraledighet. Eller tekniskt sett på min semester. Jag tänkte först jobba veckan ut, men sket i det. Så nu sitter jag här. Detta har jag åstadkommit hittills:

- börjat läsa Sookie nr 7
- satt upp håret (jippie! det är tillräckligt långt igen! slipper mackedonken-m:et i mitt för fluffiga hår!)
- lagt i en maskin tvätt
- börjat bädda rent i sängen
- börjat lägga in tvätt i garderoben
- lyckats ta på mig mina snigga stödstrumpor själv (förlåt bebisen)
- lagt osunt mycket tid på att läsa bloggar och leta upp folk på internet


och detta var vad som var tänkt:

- jobba lite för att göra klart en grej som det vore snällt om jag gjorde klart
- styra upp mitt netvibes-konto som svämmar över av osorterade bra grejer
- skriva rent mitt förlossningsbrev och packa klart väskjäveln
- baka syltkakor till min fantastiska kollega Pernilla som jag ska äta lunch med imorgon (ja de andra ska också vara med, men de får inga kakor)
- fixa klart layouten på den här förbannade sidan
- måla tånaglarna (nu när jag upptäckt att jag kan ta på strumporna sjäv borde det gå. Har inte kommit på riktigt hur än bara)

Jag ser ju nu att det jag inte gjort är mycket roligare än det jag faktiskt gjort. Känns på något sätt representativt för min prioriteringsförmåga?

Bättre

Jag har bakat bröd! Imorgon får jag sällskap av två hundar på jobbet! Tjoho!

Jag förundras av vissa gubbar som liksom inte kan vara pragmatiska, utan måste bemöta allt som inte går exakt deras väg som om det vore kritik av deras mammor. Automatiskt skitarga och vägrar gå med på någonting. Och nu pratar jag faktiskt inte ens om mitt jobb.

Och äntligen kan vi få spårvagnar i Malmö! Bittergubbar av alla åldrar och kön måste naturligtvis vädra sitt missnöje och vara rädda för att inte kunna köra bil obehindrat i innerstan. Grattis säger jag.

Ut

Solen skiner! Jag ska gå ut! Ut!

Jag lovar. Sen ska jag städa och rensa i datorn och hårddiskarna och betala räkningar och allt det andra. Om jag inte får stirr och sitter i soffan och tittar på väggen tills det är dags att gå iväg ikväll. Och då, om jag haft stirr, kommer jag att gnälla och säga att jag inte alls vill gå ut. Men alltså det kommer inte att hända. Jag ska bara kolla lite på internet först. Sen ska jag gå ut!

Det bästa med lördagar är att man inte måste duscha innan man går ut, om man inte ska träffa folk alltså. Jag hatar att duscha. Fan vad jag hatar det. Det är kanske inte så korrekt, men jag gör det. Missförstå mig inte nu, jag duschar varje morgon innan jag går till jobbet. Men då har jag utvecklat en teknik som gör att jag inte behöver blöta ner hela kroppen utan bara de ställen som ska tvättas. Det är den eminenta trepunktsduschen. Den klarar jag. Det jag hatar är kvällsduschen, när jag måste tvätta håret. Det måste jag varannan dag. Jag tänker på det hela dagen - å nej ikväll är det tvätta-håret-kväll. Jävla skit. Då hinner jag inget annat. Det är alltså inte sant, men den mentala ansträningen tar över hela kvällen så att det känns som att inget annat ryms. Den största pinan är att blöta magen och ryggen. Upp till naveln går bra, det går rätt fort. Sen fastnar jag. Jag måste samla allt mod jag har och bestämma mig. Inte nu... men NU! Och så hyperventilerar jag av chocken. Det är bland det värsta jag vet. Varmt vatten och ändå fryser jag. När jag var liten trodde jag att det skulle komma eld eller något giftigt ut ur duschen helt plötsligt, det var jättejobbigt. Jag minns en gång i femman, när jag hade fått börja bestämma själv när jag skulle duscha. Jag hade inte tvättat håret på typ en vecka, det var rätt flottigt. Ändå sköt jag upp det varje dag, tänkte att det kan väl inte vara så farligt. Till slut snodde jag lite av mammas parfym och sprayade på håret. Skitnöjd, nu klarar jag ett par dagar till utan dödsfällan duschen.

Bada älskar jag. Tur att det är badkar i nya lägenheten.

Duktig

Veckan har varit bra. Jag har varit duktig. Och fått ryggen knakad två gånger, dessutom. Inte dunkad dock. Ikväll är jag riktigt nära att till och med gå iväg och träffa folk, men det är inte helt avgjort ännu. Ni förstår, jag har en vän, en av mina absolut äldsta och bästa, som råkar vara en av de långsammaste människorna i världen. Vid sex ringde han och hade just kommit hem från jobbet. Han ville gärna ses ikväll, men nu först måste han vila (sova) lite. Jag kan takten, vet att på vila följer dusch (30 min), strykning av kläder, putsning av skor, stilla rökande av cigarett... så jag sa att jag lovar inget, jag kanske faller i koma innan du är klar, så vi får se sen. Ni kanske tycker att det är respektlöst, det tycker inte jag. Det är sådan han är, har alltid varit och jag vet om det. Man får ta med det i planeringen. Just nu är vi lite osynkade bara. Jag har svårt att hålla mig vaken efter nio.

Jag intalar mig att allt blir lättare när det inte är så förbannat kallt längre. Och ser ni, sanningen är att det blir det.

Kaka

Nu har vi haft vårt första kakbanksmöte! Det blev såklart skitbra. Goda kakor och glada människor som lånade ut pengar till folk som behöver dem men inte kan få lån av banken. Vi lånade ut till en kvinna i Ukraina som säljer kläder och en man i Tadjikistan som säljer skor. Perfa. Och så fick jag träffa bebis-Truls! Tillsammans gjorde det min helg.

Igår var jag och J på stan för första gången på mycket länge. Det är så himla tråkigt. Duktig som jag är tog jag tjuren vid hornen och provade ut och inhandlade den värsta av alla fruktansvärda saker: en bh. En jättebred, tjock, stor och mjuk sak, eftersom jag börjar få skavsår av mina vanliga. På magen. Den putar alltså så mycket redan att nederkanten på bh:n skaver. Det ni. När jag pallar ska jag börja lägga upp bilder på den (magen alltså), det har jag förstått att man ska.

Och så har vi sålt vår lägenhet. Det gick bra. Nu vill jag bara flytta. Eftersom jag har svårt att gå uppför trapporna redan nu hoppades vi på inflyttning tidigare än första maj, men det gick inte.

Jag var på utbildning torsdag-fredag. Den var jättebra, faktiskt. Ledarskap och personlighetstyper är annars det som är märkt med den största ordbajseri-varningen, men detta höll måttet och mer därtill. Dessutom gillade jag mina arbetskarater. Synd var det dock att efter allt det braiga kom en obegriplig stund som handlade om de medfödda skillnaderna mellan kvinnor och män, och vad de leder till för skillnader i beteenden och kommunikation. Kvinnor är ju till exempel sämre på matematik, det är medfött. Vi pratar dessutom i munnen på varandra och har taskig förmåga att arbeta systematiskt. Och när kvinnor blir upprörda får de en gäll röst som män tycker är obehaglig.

Jag behöll lugnet, påpekade bara hela tiden att tänk om det är inlärt, allt det du säger nu. Det kan ju vara så att vi, redan som helt nyfödda, påverkas i olika riktningar och lär oss vad som är ok och inte. Så skulle man kunna tänka sa mannen, men så är det nog inte.

Klart

Det jävla PM:et är inlämnat! Jag ska fira det med... att laga mat?

Och apropå diskussioner på senare tid: Det är alltså Ryssen man ska vara rädd för. Då vet vi.

Imorgon ska jag börja motionera igen. Annars kommer jag att gå under. Att gå uppför fem trappor till lägenheten, utan att pausa, gör mig så andfådd att det bränner i halsen. Ungefär som att springa runt Pildammarna förr i tiden.

Snart tillbaka

Efter den här dagen kommer jag att ha oändligt mycket mer tid. Då är jag nämligen klar med min sista kurs (för alltid?). Jag sitter nu och petar in alla mina beräkningar i en rapport där jag lite svajigt sådär försöker förklara hur jag har tänkt. Vad tror jag om de framtida investeringarna och kommer de kortfristiga lånen att öka? Massa blaj blir det men har jag tur orkar inte läraren fördjupa sig i det utan köper det rakt av. Beräkningarna stämmer ju. Har jag tur får jag godkänt och då har jag oändliga oceaner av fritid helt plötsligt. Jag tar ut det lite i förskott och sitter och gläder mig fast jag har säkert flera timmars arbete kvar. Som en liten paus passar jag på att rapportera om läget.

I fredags hade jag för första gången kläder som gjorde att det syntes att jag är gravid. Alltså normala kläder, som jag alltid borde ha från och med nu. Inte uppknäppt gylf under den bylsigaste tröjan jag kan hitta. Men det är som att gå till jobbet första dagen efter att man färgat håret, det är liksom jobbigt att folk ser. Nu har jag brutit isen, i alla fall här i Malmö. Återstår att se om jag vågar vara lika djärv på de andra ställena. Jag hade planerat att säga till dem i Göteborg hur det var, men visste inte hur jag skulle säga det så det blev inget.

Igår var vi på examensfest, mycket trevligt. Där var en tjej som ska ha bebis i mars, dvs. hon hade mycket större mage än jag. Ändå gick vi hem först av alla eftersom jag inte orkar sitta upprätt särskilt länge efter att jag ätit kalasmängder mat. Den andra tjejen satt glatt kvar, skruvade inte ens på sig. Går det över sen eller? Har hon bara större självbehärskning och tål mer plågor? Dessutom har jag svårt att hålla ögonen öppna efter klockan tio på kvällen. Inga tecken på det hos henne. Antar att det också går över sen då. Känns skönt att veta.

Och mitt i middagen var det ett fyrverkeri utanför, trodde vi alla. Sen visar det sig att det är en meteorit. Större än normala sådana, tydligen. Jag vet att man får skäll av bittra kommentatorer i Sydsvenskan om man säger så här, men känns det inte lite väl... symboliskt, allt som hänt här i Skåne på sista tiden? Jätteblixt, jordbävning och nu en ovanlig meteorit. Fast egentligen tänker jag inte så, det kändes bara som att jag måste skriva det.

I kategorin saker ingen sagt om hur det är att vara gravid, som förövrigt är rätt välfylld vid det här laget, ingår att ingen har sagt att det faktiskt känns som att någon håller på att blåsa upp en ballong inne i min mage. Dvs. graviditeten är faktiskt som en alien som tränger sig på, och det där med att kroppen anpassar sig och att allt kommer gradvis tror jag inte riktigt på.

Tillbaka till börsvärden och aktiekurser (verkligen min grej, eller hur).

Fit

För första gången greps jag nyss av jag-kan-ju-inte-skaffa-barn-NU-panik. Inte särskilt allvarligt, men ändå. Det löjliga är skälet: Att jag är så ofantligt ung som 29? Nej. Att jag är psykiskt instabil? Nej. Att jag jobbar på ett företag som kastas hit och dit i finanskrisens hårda vindar? Nej. Vadåför då? Jo - för jag skulle ju vilja träna jättemycket på Friskis och bli ruskigt fit. Ok. Då vet vi det Anna. Synd att du inte gjorde det i våras och somras då, när du hade chansen.

I alla fall så har jag spanat in alla baspass och vänta barn-pass (1 st) och ska nu till och med överväga att överge min offentliga bad-skräck för att gå på vattenjympa för gravida. Bara det sista snoret försvinner så är det dags.

Första dan på jobbet efter jullovet gick över förväntan. Jag hade energi och ringde runt och bokade in viktiga möten nästa vecka och tog tag i surdegsmail direkt. Det kan ha att göra med att jag drack kaffe. För första gången sen jag blev gravid blev jag faktiskt sugen på kaffe och följde därför impulsen. Det var ok, inte så gott som jag mindes det, men ok. Och farten fick jag ju upp.

Lördag

Wohoo! Jag skjuter tydligen upp PM:et lite till. Nu går jag och fikar i stället. Stackars killen som jag skriver med, jag lovade att han skulle få min del under dagen idag. Stackars mig eftersom det innebär att jag först måste läsa och lära mig det jag ska göra, sen göra det. Efter fika och häng. Innan jag blir för trött ikväll. Men det är också skönt att se att gamla takter sitter i. Precis som när jag var 21, inget har ändrats.

Nya tider

Vilket gnäll! Vilka ledsamma toner! Dåliga vibrationer! Vad är detta? Det var ju inte meningen med den här bloggen. Det är ju nytt år och livsandarna slår i taket. (Förutom för snoret då, men det tänker jag inte ens nämna). Solen skiner, jag har promenerat runt och till och med köpt saker till mig själv. Jag är ledig ända till den 7:e och jag har en underbar älskling som går omkring i lägenheten och hittar på sånger om allt möjligt. Det är J:s specialitet nämligen, sångerna. Just nu handlar det om spenatens och korvens förträfflighet, innan dess var det en fin bit om hur bra han är på att städa.

Och så är det fredag! Så fort jag har skrivit klart mitt jämra PM ska jag hitta på något kul.

2009 blir som vanligt det bästa året hittills. Det som ska lyftas fram lite extra i år är mitt sociala liv och min lediga tid. Det har varit ett par år nu med för mycket jobb(-resor) och pluggande och därmed en för trött Anna för att palla umgås så mycket. Inte ok! Därför har jag bestämt att jag inte ska läsa någon kurs den här terminen. "Men," säger Duktiga Anna, "när ska du då bli klar med B-kursen i Företagsekonomi? För du lär inte göra den sen när du har ett litet barn." "Nej kanske inte det," säger Riktiga Anna, "men då skiter jag i det. Jag har ju klarat mig utmärkt hittills, right? Det är väl roligare att vara ledig".