Apor

Moahahaha. Jag har fått en skitviktig arbetsuppgift. Jag får fabulera helt fritt och det är alltså skitviktigt. Men lite bråttom. Man kan också se det som att någon kommit in och satt en apa på min axel. Nu måste jag ha och försvara apan. Dessutom är en annan skitviktig, och dessutom återkommande, apa på uppsegling rakt mot mitt skrivbord. Redan innan jag fått den apan undrar man vem som ska ha den sen när jag är ledig. Skiter väl jag i, säger jag. Återkommande grejer är inte riktigt min påse, men den här är jag nyfiken på för jag tror att den kan vara rolig. Och bra för mitt CV. Ett tag. Lagom tills mitten av juni ungefär, tänker jag mig. Oh, medan vi ändå är inne på självförhärligande och skryt kan jag berätta att en apa jag sysselsatte mig med att föda förra våren, och trodde var död, visat sig i allra högsta grad leva om och kicka ass. Jag är grym. Och tjock.

Nu känns bebisen varje dag, den tickar liksom och känns som en liten visp. Då blir jag glad och pratar lite med den (obs inte när andra människor kan höra, jag är ju en seriös människa). Själv är jag inte så trött men på ganska så jävla dåligt humör. Så dåligt för tillfället att ikväll när J inte är hemma är jag bara sur och väntar på att klockan ska bli sån att jag utan att skämmas kan gå och lägga mig. Att rensa garderoben, läsa och annat som jag egentligen suktar efter kan jag tydligen glömma för varje gång jag är hemma vill jag bara bädda ner mig i sängen. Varför? Ja alltså jag vet att ert svar är att du är på smällen! men jag godtar det inte riktigt. Jag har nämligen hört, från initierade källor, att graviditeten är ett välsignat tillstånd, då jag känner mig starkare och piggare än vanligt, det glänser om mig (jag har en speciell glow), ja livet riktigt dansar fram och jag känner dess mirakel inuti min kropp.

Dagen

Det här med skånepolisen och deras syn på invandrare är så sjukt så sjukt att man bara kan skratta för att man blir så uppgiven. Det värsta är att jag liksom kände det på mig. En eloge till Sydsvenskan som gräver fram skiten.

Idag köpte vi två kläder till bebisen. Det var Polarn och Pyrets ekologiska, en gulrandig body och en rödrandig sovpåse. Vi var liksom tvungna. Det blir nog inte så mycket mer köpt, med tanke på takten hos andra. Men till er som kanske fortfarande har hopp om att hinna köpa något - vi blir jätteglada för ekologiska kläder. Det finns på Polarn och Pyret och i mängder på internet, googla bara ekologiska barnkläder. Detsamma gäller leksaker - präktiga som vi är vill vi helst ha ekologiska såna också, får lite obehagskänslor av att tänka att ens bebis ska ligga och suga på giftig plast eller gosedjur med bromerade flamskyddsmedel. Toys R Us ska ha en ekologisk hylla, har jag hört.

Sen köpte vi ett jättefint fotoalbum, en orange tygklädd pärm. I stället för att köpa en bok att fylla i tänkte vi vara präktiga där med och göra ett eget album. Eller mest tänkte J göra det, men jag hänger gärna på. På stan var vi med om ett nästan synskt sammanträffande som involverade en bebis med beräknat födelsedatum idag och att springa på två man känner exakt samtidigt. Sen lagade jag den godaste blomkålssoppa världen har skådat.

Vi försökte oss även på att gå in i en butik med barnvagnar - kan ju vara bra att känna lite på dem - men blev skrämda från vettet. Vagnarna stod tätt tätt ihop, kostade sjukt mycket pengar, gick inte att skilja från varandra och var framförallt sjukt fula. Det finns alltså inte en enda vagn som inte ser ut som en mountainbike. Vi resignerade. Bestämde oss för att göra allt det tunga förarbetet via internet, och sen samla mod och slå till snabbt.

Nu är det liksom way past bedtime (över tio) för en tjock och förkyld jävel som jag.

Taxes

Jag har en hangup på taxar. Jag tror att jag älskar taxar. När jag ser en tax blir jag så överväldigande glad att det nästan är pinsamt. Sen tänker jag på de taxar jag sett länge, länge efter. Jag fantiserar om vad de gör nu, hur de är när de är hemma, hur mycket deras familj älskar dem. De ser alltid så glada och vänliga ut. Jag blir glad av alla hundar, men taxar är något speciellt. En sån här sort ska det vara:

Den ska alltså se ut som en liten gubbe. Jag drömmer om att en gång ha en egen gubbe-tax. Den ska ha snusnäsduk runt halsen och heta Limpan.

Ja bra

Ja ultraljudet i tisdags gick bra. Bebisen var precis så stor som den skulle vara. Allt man kunde se var helt och fint och vi hade lite panik för att man skulle se om det var en pojke eller flicka, men icke... huvud, kunde man som lekman konstatera. Och hand eller fot och så. Men sen. Barnmorskan utropade vid ett tillfälle, när jag tror vi tittade underifrån på bebisen, ojdå! ehm, såja och bytte snabbt fokus. Men vi hängde inte med alls. Så än så länge är det en helt könlös stackare som kommer att få hålla tillgodo med helt vanliga snygga bebiskläder utan både rosa, rosetter och bilar.

Gubbröv

Gubbröv
Gubbröv
Gubbröv


Idag blev jag ett offer för gubbrövsmentaliteten och min egen jävla flathet. Jag lovade helt sanna saker om vad vi (jag) kan göra och vad vi (jag) kommer att leverera. Då får helt plötsligt två gubbar - på min sida! I samma bolag som jag! - ett anfall av gubbröv och är tvugna att säga Anna - hur tänker du få fram detta? Det går ju inte. Vi klarar det inte. Det är så svårt. Ja det är omöjligt. Underförstått Snacka inte om sånt som vi borde ha bättre koll på än du och som kan leda till att vi måste jobba. Jag blev så jävla paff och förbannad att jag bara blev tyst. Och det är det som stör mig, mer än gubbrövandet. Min strategi? Hålla käften och se till extra mycket att bevisa att de har fel och jag har rätt. Och ta åt mig all ära för det. Jag önskar att det fanns som kiropraktorer fast för ens beteende. Krack, så knäcker de till på de ställen där det låst sig, och så kan man röra sig fritt i gubbaland igen.

Hej

Den trådlösa routern har pajat. Och på jobbet är jag hela tiden på andra ställen. Så därför skriver jag inte så mycket. Nu drog jag fram en gammal sladdajävel för att ge er en kort update.

Idag klappade för första gången någon utomstående mig på magen. Det var min frisör, men jag hade inget emot det och får skylla mig själv då jag helt hakat på grejen att vi ska vara så mysiga och känna varandra. Hon klippte bort två tredjedelar av mitt hår vilket var mycket skönt. Sen var jag hos kiropraktorn och fick konstaterat att jag varken har foglossning eller ischias men däremot en rygg i så dåligt skick att jag borde skämmas (sa han inte, insinuerade inte ens). Låsningar i hela ryggen och kramp längst ner, därav invalidismen. Han drog lite lätt och knakade sedan till på tre ställen så jag trodde att jag sprack. Av ljudet alltså, det kändes knappt nåt, bara en stor lättnad. Efter tjugo minuter bad han mig prova att gå på golvet och all smärta var borta. Hurra! Nu är det tillbaka lite lite grann, men jag ska dit på onsdag igen. Han ordinerade mig även mer vila, jag ska gärna ligga ner så ofta jag kan i stället för att sitta och vi undrar både J och jag hur mer vila kan vara möjligt. Jag tog mig i alla fall en redig lur på soffan på eftermiddagen. Nu måste jag sova för jag ska till götet och tillbaka imorgon.

Kläderna

Alla mjuka och vida kläder som jag har och som jag tänkt att de kommer ju funka utmärkt när jag blir lite mer gravid, de kan jag alltså glömma. Helgens projekt var att gå igenom garderoben. Det blev något begränsat av tidigare nämnda skitrygg, men jag hann prova en av de mjuka vida klänningarna och konstatera att det var bullshit att jag gått upp alla sju kilona bara på magen. Det är kanske fem plagg i garderoben som funkar, nu när jag inte kan ha mina vanliga jeans med uppknäppt gylf längre. Skit! Vad ska jag göra nu? Man kan ju inte gå och handla kläder som man ska ha i mindre än ett år? Det gör jag bara inte. Tråkigt är det också. Och alla mammakläder är fula fula fula.

Bebisen kommer inte lida brist på kläder däremot. Själva vill vi inte handla något alls innan nästa veckas ultraljud, men J:s mamma, hon har inga sådana spärrar. Det började redan efter jul. Så nu har vi ungefär så många bodys (vilket jävla ord?), tröjor och mjukisbyxor som man behöver första fyra månaderna. Tror vi. Typ. Inte riktigt. Men nästan. Vi räknar kallt med att inte behöva handla några kläder alls själva. Sen har vi ju plockat ut en massa fina grejer hemma hos mamma och pappa, från när jag och syster var bebbar. Där fanns mycket som höll måttet än idag. Vi räknar med en liknande raid med liknande skörd i en liknande bebislåda på Köpenhamnsvägen.

Idag fick jag tummen ur och handlade alla de roliga sakerna till mig själv som jag tänkt på länge. Massa ekologiska hudvårdsgrejer och lite till håret, och så en laddning böcker. Som alla andra tänkte jag ge mig på Sookie-böckerna, helt utan att ens ha sett ett avsnitt av True Blood. Tragiskt är det dock att jag fortfarande är mitt i Ayn Rands Urkällan, som jag började på i juli. Jag vet! Pinsamt. Dessutom är den bra. Men jag har liksom dels pluggat och dels sovit fjorton timmar om dygnet en stor del av tiden sen i somras. Och så vidare. Nu blir det skärpning.

J igår morse när han precis gått upp ur sängen, helt apropå ingenting: "Alltså jag är ju rätt snygg". Det finns många anledningar att vilja leva ihop med den människan.