Kläderna

Alla mjuka och vida kläder som jag har och som jag tänkt att de kommer ju funka utmärkt när jag blir lite mer gravid, de kan jag alltså glömma. Helgens projekt var att gå igenom garderoben. Det blev något begränsat av tidigare nämnda skitrygg, men jag hann prova en av de mjuka vida klänningarna och konstatera att det var bullshit att jag gått upp alla sju kilona bara på magen. Det är kanske fem plagg i garderoben som funkar, nu när jag inte kan ha mina vanliga jeans med uppknäppt gylf längre. Skit! Vad ska jag göra nu? Man kan ju inte gå och handla kläder som man ska ha i mindre än ett år? Det gör jag bara inte. Tråkigt är det också. Och alla mammakläder är fula fula fula.

Bebisen kommer inte lida brist på kläder däremot. Själva vill vi inte handla något alls innan nästa veckas ultraljud, men J:s mamma, hon har inga sådana spärrar. Det började redan efter jul. Så nu har vi ungefär så många bodys (vilket jävla ord?), tröjor och mjukisbyxor som man behöver första fyra månaderna. Tror vi. Typ. Inte riktigt. Men nästan. Vi räknar kallt med att inte behöva handla några kläder alls själva. Sen har vi ju plockat ut en massa fina grejer hemma hos mamma och pappa, från när jag och syster var bebbar. Där fanns mycket som höll måttet än idag. Vi räknar med en liknande raid med liknande skörd i en liknande bebislåda på Köpenhamnsvägen.

Idag fick jag tummen ur och handlade alla de roliga sakerna till mig själv som jag tänkt på länge. Massa ekologiska hudvårdsgrejer och lite till håret, och så en laddning böcker. Som alla andra tänkte jag ge mig på Sookie-böckerna, helt utan att ens ha sett ett avsnitt av True Blood. Tragiskt är det dock att jag fortfarande är mitt i Ayn Rands Urkällan, som jag började på i juli. Jag vet! Pinsamt. Dessutom är den bra. Men jag har liksom dels pluggat och dels sovit fjorton timmar om dygnet en stor del av tiden sen i somras. Och så vidare. Nu blir det skärpning.

J igår morse när han precis gått upp ur sängen, helt apropå ingenting: "Alltså jag är ju rätt snygg". Det finns många anledningar att vilja leva ihop med den människan.