Gubbröv

Gubbröv
Gubbröv
Gubbröv


Idag blev jag ett offer för gubbrövsmentaliteten och min egen jävla flathet. Jag lovade helt sanna saker om vad vi (jag) kan göra och vad vi (jag) kommer att leverera. Då får helt plötsligt två gubbar - på min sida! I samma bolag som jag! - ett anfall av gubbröv och är tvugna att säga Anna - hur tänker du få fram detta? Det går ju inte. Vi klarar det inte. Det är så svårt. Ja det är omöjligt. Underförstått Snacka inte om sånt som vi borde ha bättre koll på än du och som kan leda till att vi måste jobba. Jag blev så jävla paff och förbannad att jag bara blev tyst. Och det är det som stör mig, mer än gubbrövandet. Min strategi? Hålla käften och se till extra mycket att bevisa att de har fel och jag har rätt. Och ta åt mig all ära för det. Jag önskar att det fanns som kiropraktorer fast för ens beteende. Krack, så knäcker de till på de ställen där det låst sig, och så kan man röra sig fritt i gubbaland igen.