Skäms

Jag vet inte om det är lönt att kommentera händelserna i Vellinge. Jag har alltid hatat Vellinge och är inte ett dugg förvånad egentligen. Allt jag skulle vilja säga säger nån annan bättre. Jag klipper in Patrik Svenssons text ur Sydsvenskan och säger: Word, Patrik.

Det är inte bara på badbryggorna folk behöver lära sig lite vanlig hyfs och medmänsklighet, skriver Patrik Svensson.

I maj 1945 förvandlades Malmö museer till förläggning för judiska flyktingar från Tyskland och Frankrike. Sängar ställdes upp under tavlorna i korridorerna. Malmöbor kom dit med mat och godis.

Om ett kommunalråd då sagt: ”Det kan inte vara ett kommunalt problem i Sverige att ta emot denna strida ström av tonårspojkar från oroshärdar i Europa”. Eller ”Vi vill inte ha hit dem”. Eller ”Vi kommer att undersöka vilka möjligheter vi har för att stoppa denna cirkus”...

Då hade han så småningom fått skämmas. Historien brukar inte behandla den sortens oförmåga till medkänsla särskilt förlåtande.

Men byt ut ”Europa” mot ”Asien och Afrika” och du har tre ordagranna formuleringar från det moderata kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman apropå det planerade boendet i Vellinge kommun.

Det handlar om ensamma barn på flykt från elände (även om Ljungman skriver ”tonårspojkar”, vilket för honom uppenbarligen är en skillnad). Det handlar om ett temporärt transitboende. Det handlar om trettio platser, trettio hjälpbehövande människor i en kommun med 33 000 invånare.

Det är inte bara på badbryggorna folk behöver lära sig lite vanlig hyfs och medmänsklighet.

En kommun med Sveriges lägsta skatt och största frihet, ska tilläggas. Det här är anledningen till att jag vill bo kvar i Malmö forever och betala skatt här. Jag hoppas att jag fortsätter att tjäna skitbra och ännu bättre, så att jag får fortsätta betala skatt till en kommun som har vett att göra något av pengarna. Och så hoppas jag att Vellingeborna håller sig där de hör hemma.

Little princess

Härom dagen var jag på Kronprinsen*. Detta samlingscentrum för sjukpensionärer och röktanter. Det händer oftare än jag vill erkänna att jag är där och handlar eftersom vi bor hyfsat nära. Jag brukar använda mig av deras apotek och Hemköp och hämta och skicka paket på tobaksaffären. Denna gång gick jag in både på Lindex och i leksaksaffären för första gången. Lindex var tradigare än vanligt, och ALLA bebiskläderna var uppdelade i pojk och flick. (Har inte Lindex en unisexlinje? Här hade de stått och sorterat ut blått och grönt och rosa och rött även bland dessa, och hängt på olika ställen.) Tappade sugen. Men det mest tragiska av allt mötte mig i leksaksaffären. Vid kassan stod ett ställ med leksakslastbilar med namn på ("Kevins transport" etc. ni fattar). Tror ni det fanns tjejnamn? Nej. Klart det inte gjorde. Vad tror ni att man får köpa till sitt barn om det är en tjej och man vill ha hennes namn på en leksak? En hårborste såklart. Så jävla pinsamt. Tror ni jag sa nåt? Nä.

*Sunkigt "köpcentrum" förvånansvärt centralt i Malmö, i form av inbyggt förortscentrum i betong med Malmös näst högsta bostadshus ovanpå.

Bättre

Jag har bakat bröd! Imorgon får jag sällskap av två hundar på jobbet! Tjoho!

Jag förundras av vissa gubbar som liksom inte kan vara pragmatiska, utan måste bemöta allt som inte går exakt deras väg som om det vore kritik av deras mammor. Automatiskt skitarga och vägrar gå med på någonting. Och nu pratar jag faktiskt inte ens om mitt jobb.

Och äntligen kan vi få spårvagnar i Malmö! Bittergubbar av alla åldrar och kön måste naturligtvis vädra sitt missnöje och vara rädda för att inte kunna köra bil obehindrat i innerstan. Grattis säger jag.