Duktig

Veckan har varit bra. Jag har varit duktig. Och fått ryggen knakad två gånger, dessutom. Inte dunkad dock. Ikväll är jag riktigt nära att till och med gå iväg och träffa folk, men det är inte helt avgjort ännu. Ni förstår, jag har en vän, en av mina absolut äldsta och bästa, som råkar vara en av de långsammaste människorna i världen. Vid sex ringde han och hade just kommit hem från jobbet. Han ville gärna ses ikväll, men nu först måste han vila (sova) lite. Jag kan takten, vet att på vila följer dusch (30 min), strykning av kläder, putsning av skor, stilla rökande av cigarett... så jag sa att jag lovar inget, jag kanske faller i koma innan du är klar, så vi får se sen. Ni kanske tycker att det är respektlöst, det tycker inte jag. Det är sådan han är, har alltid varit och jag vet om det. Man får ta med det i planeringen. Just nu är vi lite osynkade bara. Jag har svårt att hålla mig vaken efter nio.

Jag intalar mig att allt blir lättare när det inte är så förbannat kallt längre. Och ser ni, sanningen är att det blir det.