Done

Det här är den konversation jag just nu är tröttast på att spela upp:

- Är det tungt?
- Nja, det börjar bli det nu, har varit rätt lugnt hittills.

För det första, ser det tungt ut? Är jag tjock eller? För det andra (och värre), det är tungt. Det är fjorton extra kilo rakt ner i asfalten genom mina arma hälar. Det är fem tons tryck inifrån rakt på naveln, lungorna och magsäcken. Det sliter på mina höfter (ja) att ligga ner. Ligga ner som i ligga ner och sova. Sliter så att jag vaknar. Det sliter på hela mig att gå ett långsamt varv på stan. Sliter så att jag somnar. Och nu har det kära barnets fötter på riktigt hittat hela vägen ner till urinblåsan, där det tydligen är extra kul att trampa runt. Bla bla blä, det man kunde vänta sig av en graviditet alltså. Varken mer eller mindre. Just precis nu känner jag att det räcker. Nu är jag klar.