Götet

Jag tror jämt att jag ska "fortsätta jobba ikväll på hotellet". Kul! Kul att jag fortfarande tror det. (Nu satt jag en halv minut och tänkte lite på vad jag ska göra imorgon, att jag kanske borde förbereda det lite - nästan lite stress där - men sen tänkte jag att vafan, det brukar ju gå alldeles utmärkt ändå, och så sket jag i det).

Nu längtar jag efter min familj. Jag längtar mer och mer och gillar inte riktigt att de är sjuttio mil bort från bebisen.

Sista tredjedelen. Det är nu allt det jobbiga kommer, om man ska tro böckerna och internettet och de få människor jag faktiskt pratat med om deras egna graviditeter. Så jag är duktig och tacksam varje dag för att jag mår så oförskämt bra. Jag kommer alltså att få äta upp detta snart, eftersom vecka 27, som vi befinner oss i nu, verkar vara den sista eller näst sista veckan innan allt går överstyr och blir skitjobbigt helt plötsligt. Just nu är jag mycket mer gravid än jag känner mig. Framförallt ser jag jävligt mycket mer gravid ut än jag känner mig.