Gårdagens sparda femhunka

Hur kunde jag ha missat såna hära?

Bodyförlängare! Nu plockar vi fram de bortlagda bodysarna och kör dem ett varv till och slipper köpa nya. Så jävla bra. Funderade på vägen hem på att det borde finnas nåt liknande för vuxna, alltså nån grej som gör att man slipper köpa nya kläder utan kan fortsätta ha sina gamla vanliga. Sen kom jag på att vi växer ju inte. (Det närmaste är väl magmuffarna jag körde med under graviditeten för att kunna ha mina vanliga byxor. Eller ja, jag kör med dem fortfarande.)

Dagens sparda femhunka

Köpte två finfina overalller till Rut för 138 kronor på en second hand-butik. Predikar för kören, jag vet, jag vet. Men. Spard femhunka = kan köpa andra kläder till henne från pk ekologiska unisexmärken. Slipper dåligt miljösamvete. Rut slipper onda kemikalier som sipprar ut ur nya kläder och in i oskyldiga små barn.

Det här med second hand har alltid känts som att man lurar nån för mig. Typ att det är för bra och kommer att ta slut/tas bort. Ungefär som när man kunde ringa gratis i telefonkortsautomaterna på 90-talet. Ringa 020-nummer, trycka på nån knapp, vänta på nån ton eller hur det nu var.

Skit i lådan

Man får så jävla mycket adresserad skitreklam när man fått barn. Ofta är det någon sjukt lättviktig och redaktionellt bristfällig "tidning" med i högen (pampers village magasin, liberoklubben, vi föräldrar bebis osv.). Jag läser. Varför? Tja. Vene. Varför tittar jag på tv4? Varför läser jag på familjeliv.se? Antagligen samma anledning, jag kan bara inte formulera den. Men om jag försöker så är det nån sorts blandning mellan att peta på en sårskorpa (vältra sig i tragik) och min sjuka nyfikenhet (man kan ju faktiskt snappa upp nåt av värde!). Skiten vänder sig alltid till mig som mamma. Nu senast hade pampers village magasin en sida som vänder sig till pappan: "Det är inte så lätt alla gånger att bli pappa". "Det gamla "fria" livet är förbi och man har ett nytt litet liv att ta ansvar för, inte längre bara sig själv. Men den nya ordningen behöver inte bara upplevas negativt." "Snart kommer du att upptäcka att du inte bara måste hem utan till och med längtar hem." Medan mamman uppmanas att komma överens med pappan om en bra arbetsfördelning så att man inte bränner ut sig och "tvätthögarna kan faktiskt vänta - kanske tills pappa kommer hem". Kanske det kanske.

För helvete. Om det inte vore för Rut skulle jag gå och gräva ner mig så kunde ni få gräva upp mig när tiden kommit ifatt. Men nu är ju det gamla "fria" livet förbi och jag har ett nytt litet liv att ta ansvar för.

Jag borde egentligen skriva till dem och fråga hur de har tänkt egentligen, i stället för att bara bli arg. Men mina armar drabbades av en sån enorm tröttma.

Little princess

Härom dagen var jag på Kronprinsen*. Detta samlingscentrum för sjukpensionärer och röktanter. Det händer oftare än jag vill erkänna att jag är där och handlar eftersom vi bor hyfsat nära. Jag brukar använda mig av deras apotek och Hemköp och hämta och skicka paket på tobaksaffären. Denna gång gick jag in både på Lindex och i leksaksaffären för första gången. Lindex var tradigare än vanligt, och ALLA bebiskläderna var uppdelade i pojk och flick. (Har inte Lindex en unisexlinje? Här hade de stått och sorterat ut blått och grönt och rosa och rött även bland dessa, och hängt på olika ställen.) Tappade sugen. Men det mest tragiska av allt mötte mig i leksaksaffären. Vid kassan stod ett ställ med leksakslastbilar med namn på ("Kevins transport" etc. ni fattar). Tror ni det fanns tjejnamn? Nej. Klart det inte gjorde. Vad tror ni att man får köpa till sitt barn om det är en tjej och man vill ha hennes namn på en leksak? En hårborste såklart. Så jävla pinsamt. Tror ni jag sa nåt? Nä.

*Sunkigt "köpcentrum" förvånansvärt centralt i Malmö, i form av inbyggt förortscentrum i betong med Malmös näst högsta bostadshus ovanpå.

Kusse

I går morse fick vi ett sms från blondinens tvillingbror:

Vattnet har gått, vi är i Lund, det var fullt i Malmö. Hör av mig när jag vet mer.

Helt plötsligt var jag inte alls trött längre. Bara pirrig. Sen tog det inte alls lång tid. Helt plötsligt stod det bara i telefonen att nu är han ute.

Och så har Rut fått en helt ny kusin!

Poppa

Lyssnar på Fredrik Strages lista över decenniets 100 bästa låtar på spottan. Minne efter minne kommer över mig. Jag är inte alltid överens med honom (bara nästan nästan alltid), men jag har alltid litat på honom och han prickar in fullträff efter fullträff. Krut verkar gilla det mesta, särskilt förtjust blev hon när vi dansade till Paperplanes. Just nu ligger hon och tuggar frenetiskt på händerna till Blend dom och jag minns glada dagar i Umeå.

Pappor som inte får vara hemma

Ingemar Gens gör det igen. Säger det som borde vara, men tyvärr inte är, självklart. Läs! (Även om det står i skitblaskan Allt om barn).

Just detta med att det kan vara kvinnan som inte släpper in mannen är jätteviktigt att prata om tycker jag. Precis som Ingemar säger, vi har hållt på och klagat på männen som inte vill vara hemma, och det kan vi väl fortsätta med om så är fallet, men jag tror att det ofta står en kvinna i vägen för den man som egentligen vill vara hemma halva tiden. En kvinna som tror att hon måste, och en könsroll som säger att han inte kan. Men säg ifrån nu snälla pappor! Kräv er rätt!

"Män som aktivt fostrar barn startar inga krig."

Puss, Ingemar.