Vilket år är det nu igen?

Mitt favorit-hatobjekt alltombarn.se slår till med en artikel om hur man som förälder kan bredda könsrollerna för sina barn. Lättviktigt, förvisso, och vi vet allt redan, men ändå bra. Kanske ska jag inte vara så hård mot denna stackars blaska. Men jag orkar inte läsa de bittra kommentarerna. Jag kan dem redan. (Det här är det dummaste jag har hört, ska min son tvingas ha kjol nu också? Kom inte här med ert jävla feministdrammel.). Hans poäng om att jämställdhet i Sverige handlar om att flickor/kvinnor ska bli mer som pojkar/män är väldigt viktig. Fundera på den. När jag ändå var på humör läste jag hela DN:s artikelserie om män och våld, där Ingemar Gens dyker upp igen, i en chatt och i en artikel. Är män brutala av naturen? diskuterar den intressanta kopplingen mellan mansrollen och våldsamhet. Här citeras även biologisternas härförare Martin Ingvar. Det som stannar mest hos mig är detta med att lära pojkar att uttrycka sig ordenligt. Att inte förekomma dem i deras behov hela tiden - de måste berätta vad de känner och vad de vill ha. Till sist en välbehövlig påminnelse om det fantastiska arbete som startade på förskolan Tittmyran i Gävle och som jag hoppas fortsätter sprida sig över landets förskolor och skolor. Ta detta som fredagseftermiddagens läsning nu när ni ändå inte jobbar. Det är viktigt och även om vi hört det förr tål det att upprepas, igen och igen. Uppenbarligen, eftersom jag fick lära mig förra veckan att om man ger en liten flicka en docka så tar hon hand om den, medan om man ger den till en liten pojke så slår han den. Det är medfött.

Och kära Liv upplyser mig, bland mycket annat som jag egentligen inte vill veta, om att när EU-politikerna reser till Strasbourg ökar prostitutionen där.

Röv

Jag har drabbats av fruktansvärda smärtor i vänster skinka. Först tänkte jag att det är det gamla vanliga: inte rört mig ordentligt, taskig rygg, bara att knaka till och vara noga med yogan. Men knakandet hjälpte inte och smärtorna tilltog. I onsdags kväll stod jag en kvart på mitt hotellrum och kved för att få av mig byxorna och ta mig in i badrummet (helt ärligt alltså). När det är som värst kan jag inte lyfta benet, inte sätta ner benet, inte stödja på benet, inte sluta stödja på benet, inte böja ryggen eller vrida ryggen. Det hugger till vid godtyckliga tillfällen under dessa moment. När jag är stilla känns ingenting. Jag har förstått att det jag har att välja på är foglossning och ischias, eller möjligtvis det andra som en följd av det första. Jag klurar på vad som är värst, foglossning verkar vara plågsammare och mer invalidiserande, men fösvinner efter att barnet är fött. Ischias kan vara lite snällare men stannar å andra sidan ofta kvar (livet ut?). Jag ska ringa barnmorskan så att jag kan få hjälp. Men inte nu. Sen. Tills vidare grimaserar jag när ingen ser, slutar jag att andas för att jag plötsligt och okontrollerat utbrister "hnn" och tackar gud för att min bil är automatväxlad och har backkamera.

Curtains

Jag har sett fram emot den här kvällen. Gottat mig hela dagen. Ensam hemma, måste inte gå och träna eller annat skit (eller tvätta håret, en av de jobbigaste grejerna jag vet), kan sova lite längre imorgon. Lönen är färsk och jag behöver handla en massa på internet och dessutom betala räkningar (ja jag tycker att det är ett nöje). Och så har jag en ny göttig excelkalkyl ogjord. Sen pajar den heliga kvällen av att jag är så jävla långsam och inte kan laga mat när inte J är hemma. Ok, det är ingen katastrof, än, men jag har inte kommit längre än till att förstrött söka fram lite böcker på adlibris och kolla ifall jag hittar bankdosan. Och fastnat i Spotifyträsket. Inte pallar jag flytta datorn till stereon och koppla in förstärkare och högtalare, nej jag sitter här och har emotionella nostalgitrippar till kackigt datorhögtalarljud. Jag vågar knappt berätta vad det är för gamla gråtlåtar jag suger i mig, förutom det titeln antyder då. Och så kan jag inte laga mat när inte J är hemma. Jag borde inte säga det här nu, för ni tror att jag inte bryr mig om bebisen i magen, men det är klart att jag gör. Jag tror den klarar sig utmärkt en kväll på fil och mackor med jordnötssmör. Den får ju vitamintablett och blutsaft också, så den ska inte klaga. Men jag ska. Kall frukostmat kanske mättar, men inte på djupet. Magen är full men jag är fortfarande kall och trött.

Meh sluta gnäll.

Kaka

Nu har vi haft vårt första kakbanksmöte! Det blev såklart skitbra. Goda kakor och glada människor som lånade ut pengar till folk som behöver dem men inte kan få lån av banken. Vi lånade ut till en kvinna i Ukraina som säljer kläder och en man i Tadjikistan som säljer skor. Perfa. Och så fick jag träffa bebis-Truls! Tillsammans gjorde det min helg.

Igår var jag och J på stan för första gången på mycket länge. Det är så himla tråkigt. Duktig som jag är tog jag tjuren vid hornen och provade ut och inhandlade den värsta av alla fruktansvärda saker: en bh. En jättebred, tjock, stor och mjuk sak, eftersom jag börjar få skavsår av mina vanliga. På magen. Den putar alltså så mycket redan att nederkanten på bh:n skaver. Det ni. När jag pallar ska jag börja lägga upp bilder på den (magen alltså), det har jag förstått att man ska.

Och så har vi sålt vår lägenhet. Det gick bra. Nu vill jag bara flytta. Eftersom jag har svårt att gå uppför trapporna redan nu hoppades vi på inflyttning tidigare än första maj, men det gick inte.

Jag var på utbildning torsdag-fredag. Den var jättebra, faktiskt. Ledarskap och personlighetstyper är annars det som är märkt med den största ordbajseri-varningen, men detta höll måttet och mer därtill. Dessutom gillade jag mina arbetskarater. Synd var det dock att efter allt det braiga kom en obegriplig stund som handlade om de medfödda skillnaderna mellan kvinnor och män, och vad de leder till för skillnader i beteenden och kommunikation. Kvinnor är ju till exempel sämre på matematik, det är medfött. Vi pratar dessutom i munnen på varandra och har taskig förmåga att arbeta systematiskt. Och när kvinnor blir upprörda får de en gäll röst som män tycker är obehaglig.

Jag behöll lugnet, påpekade bara hela tiden att tänk om det är inlärt, allt det du säger nu. Det kan ju vara så att vi, redan som helt nyfödda, påverkas i olika riktningar och lär oss vad som är ok och inte. Så skulle man kunna tänka sa mannen, men så är det nog inte.

Ok

Lugn. Jag är kvar. Allt är bra. Jag har bara inte varit hemma eller haft tillgång till internet eller tid. Inget särskilt har hänt alltså. Nu är jag så trött att jag inte orkar skriva, men jag återkommer.

Sova med fienden

Det skulle alltså dröja tills 2009 innan vi fick en könsneutral äktenskapsbalk. Jag ropar "äntligen" och tar en extra oliv till maten. Eller? När jag läser igenom det så verkar det som om det fortfarande är problem för vissa människor. Man ska fortfarande få lov att diskriminera folk, helt utefter sina egna preferenser läser jag. Ok. Ett steg i taget. Men sen då? Ja, det finns tydligen vissa - och då menar jag inte fradgatuggande fanatiker, utan helt s.k. vanliga, eller åtminstone folkvalda, politiker - som tycker att detta är ett hot. Jag eldar upp mig och börjar läsa. Sen ser jag ju, mellan svamlet om att ingen ska tvingas att behandla andra jämlikt, att de har rätt. En civilrättslig samlevnadsbalk är ju precis det vi behöver. Ett äktenskap är en juridisk pakt (och en kvinnofälla, piper en del av mig andfått), punkt. Jag har aldrig förstått grejen med att gifta sig i kyrkan när man inte är kristen. Med kristen menar jag att man erkänner Jesus som guds son, som kom till jorden och dog på korset för att frälsa oss från våra synder (förlåt mig ni som vet den exakta definitionen, men jag tror att ni förstår vad jag menar). Jag ska inte gå vidare in på detta hyckleri här, ni som känner mig vet att det är en av mina hjärtefrågor och ni har hört mig svamla om det så många gånger redan. Om du är religiös på något sätt, och har ett behov av att ha en religiös ceremoni i anslutning till att du ingår en juridisk pakt med en annan människa, fine. Då får det vara en sak mellan dig och din församling. Sen är det en annan sak (också värd att bekämpa) att vissa samfund inte tillåter alla sorters människor att leva fritt efter eget huvud - t.ex. genom att inte viga samkönade par - men det är liksom en annan fråga.

Så kom det sig en dag i januari 2009, att jag helt plötsligt fann mig på de frireligiösas sida. Jag ryser lite och undrar hur jag ska ta mig ur min sinnesstämning. Be till satan? Ja för att jävlas då, men det biter liksom inte eftersom jag inte riktigt erkänner honom heller. Jag gör det lite ändå, bara för sakens skull. Supa kan jag ju av naturliga skäl inte göra. Det slutar med att jag lägger av en riktigt saftig fis och tar fram en kortlek och lägger patiens. Eller just ja, jag bär ju en äkta oäkting i magen, det räcker ju gott och väl.

Datan

Om man har en dator som tar exakt fyra minuter på sig att öppna fönstret "Den här datorn" och sen ägnar en halv minut åt den fantastiskt fantasifulla animationen med en ficklampa som spejar efter filer, för att slutligen visa innehållet, är det då man ska köpa en ny? Eller är det när man startar datorn och den stänger av sig DIREKT eftersom strömsladden inte är i - även om den varit i de senaste trehundra timmarna datorn var igång? Eller när öppnandet av en excelfil tar två minuter? Ni behöver inte välja - alla villkoren är nämligen uppfyllda. Om inte datorköp vore så fruktansvärt jobbigt och om inte pappa bodde 70 mil härifrån skulle problemet vara löst redan. Nu lär jag ju sitta med den här i ett år till innan något händer.

Jag kollade just in menyn på restaurangen vi ska till ikväll och konstaterade att de inte har något jag kan äta. Alls. Det här med listeria i ostar existerar ju inte i danmark heller, så att försöka förklara vad för ett konstigt vegetar-smörrebröd jag vill att de ska åstadkomma lär ju bli lite trixigt. Brace yourself Jason. Jag måste grunda väl.