tisdag 24 mars 2009

Jubileum

Woa! 100 dagar kvar! Det visste inte jag, men det visste bloggen. Tack bloggen. Det ska jag fira med att lägga mig tidigare än någon trodde var möjligt.

Min graviditetsstatus ser ut som följer: Bebisen befinner sig delvis/ibland där jag tidigare hade min magsäck. Det mystiskaste med det är att jag inte märkte när det hände. Jag upplever inte det som att min magsäck har flyttat sig, men det har den ju uppenbarligen. Ok, jag märker det eftersom jag inte kan äta så mycket längre och även har lite svårt att andas (lungorna sitter väl typ också där?). Men förutom det så är det som att det helt plötsligt börjat banka och bubbla där maten borde ligga. Alltså vi snackar en handsbredd ovanför naveln. Och inget litet bankande. På kvällarna ser man hela magen hoppa till. Annars är det just nu populärt att bonka med huvudet (antar jag att det är) på ena sidan och fötterna (antar jag att det är) på andra sidan, lite på snedden sådär. Gärna på nätterna. Gärna när jag ligger lite för mycket framåtlutad. Otur då att det är den enda bekväma sovställningen.

Förra veckan gissade en granntant att jag ska föda i april. En kollega tyckte det var praktiskt att ta reda på könet för att "kunna handla kläder och inreda rummet innan bebisen kommer". Naveln började bete sig misstänkt mycket som att den kommer att börja puta ut (the horror) och jag touchade sjuttiokilosstrecket.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du har inget att oroa dig för. Utåtnavel känns väldigt 2009! :)

Det är en fascinerande mängd människor som behöver veta kön på barnet för att kunna inreda eller köpa kläder eller bara "förbereda sig". Vad är det de förbereder undrar jag? Högst oroande. Och provocerande för såna som oss.

Anna sa...

Jo jag är sjukt orolig. Utåtnavel på gravidmage har alltid varit bland det äckligaste jag vet. Nu syns det massa blåa ådror på sidan av magen också, äckel nummer två.

Ja jag blir så sjukt provocerad. Säger nästan elaka saker fastän det är folk jag egentligen gillar. Jag fattar verkligen inte. En bebis är väl en bebis? När folk undrar vad det blir brukar jag säga att jag tror och hoppas att det blir en bebis.