Feberstråle

Många saker tar väldigt lång tid för mig just nu. Bland annat att ta datorn, ställa den bredvid förstärkaren, sätta i ljudsladden och öppna Spotify. Därför lyssnar jag skamligt lite på musik just nu. Eftersom bebisens hörsel nu är utvecklad måste jag skärpa mig så den inte börjar lyssna på RixFM när den kommer ut. Och det gjorde jag (skärpte mig alltså). Och jag är sjukt förutsägbar, därför var det första jag sökte upp Fever Ray. Och nog var det så bra som det borde. Tur.

Jag känner mig som en svikare när jag inte demonstrerar. Igår var det inte så farligt att banga, jag var rädd att det skulle spåra ur precis som det gjorde. Om det nu är så att Stoppa Matchen "släppte in" maskerade grupper är jag besviken. Men idag är jag besviken på att jag inte går ut. Vadå demonstrera, vadå för? säger ni. Men för mig är det viktigt, att man går ut, samlas, är många, visar att man faktiskt tycker något. Jag tycker inte att matchen skulle ha spelats. Jag tycker inte att man skulle ha haft OS i Kina heller. Och de som menar att sport inte hör ihop med politik, hur tänker de? Allt annat - kulturen, näringslivet, det privata - är ju politiskt. Varför skulle sporten vara ett undantag? Jävligt naivt tänkt.