torsdag 1 januari 2009

Nyår och nyårsdag

Nyårsafton var perfekt och mycket trevlig. Vi åt middag hos L&J och allt var jättegott och jag, L och S vann På Spåret och jag orkade vara vaken till två. När vi kom hem hade vi fortfarande ingen värme i lägenheten, trots att vaktmästaren varit här för andra gången tidigare på dagen. Men nu börjar vi bli vana.


(Nu kommer en varning för medlidande-tiggande och uppmärksamhetsbehov.)

Jag vaknade halv fem imorse av vansinniga smärtor i bröstkorgen, armarna och halsen. Duktig som jag är ringde jag sjukvårdsupplysningen och undrade vad jag skulle göra nu när jag fått en sättning mellan två kotor och jätteont mitt i natten, kunde man kanske komma till vårdcentralen på morgonen? Näpp, för man skulle prompt åka till akuten och kolla så det inte var en livshotande infektion, jag är ju förkyld!. Happ, tio över fem skrevs jag in, fick ta alla prover och test och tjata om att jag är gravid och att jag nog har en sättning mellan två kotor. Detta pågick i ca en timme och resultatet blev att mitt budskap om kotorna inte gick hem hos någon av läkarna. Tre timmars dryg väntan, förvisso i eget rum, sen kom beskedet att jag hade dålig sänka och dåliga "hjärtmarkörer" (låter som något man sätter på brev när man är åtta år?) och måste stanna och helst röntga lungorna. Det ville jag bestämt inte, eftersom det inte är bra för bebisen. Den tredje läkaren, en ärtig snyggläkare, gick med på att om jag har/får lunginflammation så märker jag det, och kan komma in igen. Hjärtmarkörerna kunde man dock inte släppa. Jag måste vänta till klockan elva för ett nytt prov, sen till halv ett för att få reda på att provet var ok och att de dåliga markörerna kunde berott på att jag är gravid och testet är så känsligt.

Så, en hel arbetsdag på sjukhuset för att få reda på att jag har virus i kroppen, ska akta mig för lunginflammation och kan ta alvedon mot smärtorna i bröstet. Som för övrigt gått över nu.

Roligast var att en av läkarna skrattade åt mig när jag sa att jag var i vecka 15. Bara 15! skrockade hon. Vet inte om det var min uppknäppta gylf och fem kilo extra på magen som gjorde det eller om hon bara tyckte att man inte var så gravid när bara en tredjedel gått, lönt att berätta liksom.

2 kommentarer:

Kanalisera sa...

Åh, akuten är ångestframkallande och livsätande. Först skrämmer de upp en med läkartermer och fasansfulla scenarior, sen får man sitta i timmar i deprimerande väntrum och slutligen bli hemskickad med order om vila och sunt förnuft.

Anna sa...

Ja precis! Och från att ha varit lite inne på att man kanske ändå är sjuk, blir man sen helt hundra på att allt bara är för att man känner efter för mycket men då är det för sent att övertyga dem.