God fortsättning

Hej. Förlåt. Mitt internet ligger hoprullat bakom garderoben eftersom lägenheten ska se clean och fin ut eftersom den är till salu. Så jag har inte kunnat berätta något intressant förrän nu. Nu när jag sitter på mitt vanliga hotell i Göteborgs oljehamn. Pisseblåst och surt regn utanför, som sig bör. Jag fick ett personligt kort där de hälsar mig välkommen tillbaka och ett litet knyte med frukt och godis. Allt för att jag ska känna mig som hemma. Det ska bli mindre sånt här nu, jag tänker inte resa som jag gjorde förra året. Vi har ju investerat i dyr videokonferensutrustning som dessutom är grymt bra, så varför ska jag slicka E6:an 100 mil i veckan? Gå upp kvart över fem? Nä, skärpning gubbar.

Jag tänker inte skriva så mycket som jag vill om mitt jobb, eftersom allt man skriver på internettet alltid finns kvar och förr eller senare hittar dom en och dessutom är jag ju så dum att jag använder jobbdatorn till detta just i denna stund. Men hur som helst, man kan konstatera att jag får mer gjort än i november-december, men att i vissa situationer måste jag uppfinna hjulet varenda jävla gång. Och att jag har lätt att tappa koncentrationen.

Genom att jobba har jag lärt mig mycket om gubbar. Det är inte så svårt att lära sig mycket om gubbar, eftersom gubbarna finns överallt och tar så mycket plats. Nu får ni själva gissa om jag bara har jobbat på ett ställe eller hundra, men både internt och externt ser jag samma mönster. Gubbarna kommer undan med det. Varenda gång. Jag visste nog att det är så här det är, men ändå blir jag förvånad och fascinerad och förbannad. Tänk dig att du är ansvarig för glassortimentet på ett företag som säljer glass och du får frågan hur fördelningen ser ut mellan vanilj- och chokladglass. Du har ingen aning, men du är gubbe så det gör inget. Du kan då välja en av flera gubbstrategier, beroende på vilken gubbtyp du är och hur mycket du vill sätta dit bruden som är så dum så hon frågar:

1: Glatt utropa "Jag vet inte! Men jag vet vad en heter hos leverantören, du kan ringa dit!" och vara jätteglad och trevlig och ta udden av det hela.
2: Myndigt bröla "Varför undrar du det? Det där har min avdelning koll på, du behöver inte bekymra dig"
3: Helt enkelt säga "Du det har jag ingen aning om" och sen bara skita i det och gå därifrån

Vi kan lämna skälen och strukturerna därhän för nu, det som stör mig på det mest akuta sättet är att Det är mitt jobb att ta reda på den jävla glassfördelningen och Det är gubbens jobb att svara och framförallt Han kommer undan med det. Hur fan går det till? Själv håller jag på att gå under av ångest om jag glömt skriva ut papper till alla innan mötet börjar. Skulle jag dessutom inte ha en aning om hur glassen är fördelad skulle jag säga upp mig.

Glass är i detta exempel bara ett exempel. Jag jobbar inte med glass.

Nog om jobbet. Vi håller alltså på att sälja vår lägenhet. Det är inte så kul när den ska visas, allt man äger måste man ju gömma. Men det har kommit jättemånga och tittat så det ska nog gå vägen.

Jag har även berättat för min chef om bebisen. Han blev jätteglad, fast det visste jag att han skulle bli. Långt innan Fisgrisen ens var påtänkt, när jag fick min nya tjänst, redogjorde han noggrant för att nångång kommer jag att vilja ha barn, och då har han tänkt lösa det med min tjänst och resandet, det är inget jag behöver bekymra mig om. Jag litar på det. I gubbväldet finns luckor och ljuspunkter.

Och åh! Jag och Lina har dragit igång en kakbank. Så himla bra det kommer att bli! Om du inte har lust att kakbanka, kolla ändå in kiva.org. Börjar man läsa bland projekten är man fast och vill låna ut till alla och det tycker jag att man ska så iväg med dig nu.