The birthday party

Tredje gången gillt för trettioårsfirande idag. Av moi, alltså. Tror ni det räcker så? Nä! Ska ha storpartaj om två veckor. Presenterna på bilden har dock inget med mig att göra, de är till en av de andra två som ska firas idag. Vi gör som på dagis, samlar upp lite födelsedagar och firar tillsammans.

Värsta fotobloggen det här blev då. Eller ja, bildbloggen då.

Wierd

Två gånger på tre dagar har jag fått visa leg på systemet. Nyss fyllda trettio. Sliten, osminkad, ofriserad, osoven. Med praktisk allvädersjacka och barnvagn. Jag ser alltså inte bara ut att vara typ tjugo, jag ser ut som nån som skaffar barn vid typ tjugo. Oh my.

Fredagsmatch

En kamera!!! Man kan äta den!!!

Inte visste jag att det här var en modeblogg, men visst. Rut och jag = fashion.

Fuck you

Jag nojade som fan (precis som alla andra). Sen slutade jag nästan noja helt (precis som alla andra). Sen började jag noja lite lagom igen (precis som alla andra). Och så idag kom det här:

Små barn ska vaccineras

Hittills har endast små barn som tillhör riskgrupperna vaccinerats. I övrigt har föräldrar avråtts från att låta barn under tre år vaccineras eftersom det saknats uppgifter om biverkningar i åldersgruppen. Nu visar preliminära resultat från den första vaccinstudien att det inte finns fler biverkningar i åldersgruppen än i andra grupper, skriver Svenska Dagbladet.

Sannolikt kommer därmed alla barn mellan sex månader och tre år att vaccineras.

– Inom någon vecka eller så ska det komma rekommendationer för barn under tre år, säger Jan Liliemark, professor på Läkemedelsverket till SVT:s Rapport.

Huvudskälet till att ändra rekommendationerna är att barn under två år är särskilt utsatta, både när det gäller insjuknande och dödsfall.

(sydsvenskan.se)

Tack som fan. Särskilt utsatta, både när det gäller insjuknande och dödsfall, säger du. Så synd då att Rut blir sex månader till jul, lagom när alla redan har hunnit smitta henne. Synd också att det jävla vaccinet tar slut hela tiden så att typ ingen här nere i vår omgivning hunnit vaccineras än. Och just ja, synd att vi ska ha stort kalas om två veckor, lagom till toppen på epidemin så att risken att hon smittas är maximal.

Spaning

Jag är nåt på spåren. Det är inte bebisbärande som pajar min rygg. Det är sittandet vid datorn. Två timmar om dan, Anna på pall, dator på skåp = nänä. Men det hära med datorn är så svårt nuförtiden när man har flera rum. Förr hade man ett rum, ett skrivbord, där var datorn och stereon och tv:n, så kopplade man ihop allt och vips var man värsta multimedia. Nu har vi datorn vid stereon och tv:n och är värsta multimedia med det enda problemet att så jävla multimedia är vi inte så jävla ofta, men oftare sitter vi framför datorn på det gamla traditionella sättet. Men då skulle den behöva stå på skrivbordet för att det skulle vara ergonomiskt korrekt. Skrivbordet som är i ett helt annat rum. Och där har det slutat varje gång. Kommer inte vidare. Visserligen har det bott nån värsta multimedia här innan för det är ett hål i väggen mellan rummet med skrivbordet och rummet med stereo och tv. Fast då skulle jag få springa fram och tillbaka för bebisen vill ju vara i vardagsrummet. Ja ni hör ju. Inte lätt detta. Ryggvärk är priset jag betalar.

Jaha?

Jag har lite svårt att prioritera, fortfarande, såhär fem månader in på min föräldraledighet. Ungen sover, jag borde göra sånt som jag surar på kvällarna för att jag aldrig hinner (sy färdigt kuddfodralen, styra upp ekonomin, skriva här, sånt). I stället facebookar och slösurfar jag i största allmänhet. Men nåväl, Rut har börjat testa lite mat. Det har tagit henne ungfär två veckor av daglig träning att komma på hur man får maten bakåt i munnen och sväljer den. Igår kväll knäckte hon det. Hittills har hon testat potatis (sådär gott), blomkål (skitgott), morot (skitgott), päron (fyfan vad surt och äckligt), nåt allmänt "fruktmos" (fyfan vad surt och äckligt) samt någon skum gröt (från Nestlé! Jag skäms!) som smakar havrefras (så jävla skitgott att hon gråter när skeden inte är i munnen. Det kan inte gå fort nog). Undrar vad det ska bli av detta. På BVC får man ju lära sig att man inte får börja med frukten förrän de lärt sig äta "rotfrukterna" för annars får de bara smak för det söta och vill inte äta "rotfrukterna". Well, det är väl ett dygdigt barn. Eller vad man ska kalla det. Nu går vi ut.

Såhär är det

Alltså. Jag har försökt formulera det här många gånger men det är svårt. Jag är så förvånad. Och besviken. Förbannad. På hur allt är, men framförallt på vad folk tycker och gör. Jag är inte någon extremfeminist (om det nu finns? Men ni fattar.). I Umeå, I tell you, där fanns såna. Separatistiskt liv och så. Inget jag vill uppmuntra. Men herregud, jag har inte ens läst Det andra könet än (fast vem har det?). Jag är bara en helt vanlig feminist, som jag ser det sprungen ur och formad av Darling och allt som hände på 90-talet (i mitt huvud). Sen har det bara funnits där liksom. Och så har jag tänkt att många är. Många runt mig, vi är ju ändå samma skit allihopa. Vit medelklass. Och hur som helst så spelar det ingen roll, det här är min poäng så lyssna nu, vilka jävla böcker man läst eller inte läst är skit samma, för det jag menar är följande. Tänk bara: Kärnan i det hela, det borde vara självklart. Att alla människor är lika mycket värda, ska ha samma förutsättningar, bedömas på samma skala. Att man inte behöver göra skillnad på olika sorters bebisar. Att pappa är lika mycket förälder som mamma. Att skillnaderna mellan olika människor är stora och bra men inte per definition bestäms utifrån vad man har mellan benen. And on and on. Detta är inte extremt. Snälla: Det är inte extremt att tycka att alla ska ha samma möjligheter. Jag ska tala om för er vad som är extremt. Det är extremt att ettåriga flickor fryser och inte vill gå ut och leka på dagis för att de har kappa i stället för en riktig jacka. Att pojkar får så mycket sämre betyg än flickor. Att flickor tilltalas med, och därmed använder, 100 gånger fler ord än pojkar. Att två små kusiner får helt olika julklappar fast allt de vill är att vara lika. Att femåriga flickor inte vill klippa av sitt långa hår fast det är i vägen när man leker. Att olika människor får olika lön för samma jobb. Att Pia Sundhage är utesluten som förbundskapten för att... för att (testa att sätta in "hon är mörkhyad" i stället för "hon är kvinna" och smaka på det). Att mammorna roffar åt sig hela den göttiga tiden hemma med sina barn och lämnar papporna utanför. Att papporna tror att det måste vara så. Allt detta, mina vänner, är extremt.

Men hela tiden, runt omkring mig. Rosa blått. Flickor är, pojkar är. Hit och dit. Kom igen nu, bättre kan ni. Puss.