söndag 9 augusti 2009
Vad stor och stark han är!
Tanterna i vårt hus tar allihop för givet att Rut är en pojke första gången de träffar henne. Å vad fin han är, ropar de. Sen kommer de på att de ska fråga för det är väl en pojke? På bb trodde de också att hon var en pojke, trots att vi hade fått rosa lapp på plastbaljan, inte blå. Bvc-sköterskan sa han när hon kom hit på första besöket. Vi tycker att vi klär henne stereotypt vit-akademisk-medelklass-könsneutralt, men tydligen inte. Vi klär henne tydligen som en pojke. Hur ska det gå? Hon kommer antagligen att växa upp till en totalt könsförvirrad individ som blir mobbad och utstött och vi blir anmälda till socialen. Måste gå och shoppa lite rosa puff känner jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Så var det för oss också i början, på BB utgick dom ifrån att Rut var en kille. Mycket märkligt, dom om några borde väl känna till att det föds både pojkar och flickor.
Tycker det är rätt obehagligt hur tydligt "mannen som norm" blir när man får barn.
Ja och ännu märkligare eftersom de faktiskt bemödar sig om att markera könet genom färgen på namnlappen de sätter på varje bebisbalja. De borde ju kunna sina egna koder.
Jag fasar inför vad som komma skall...
För tanterna i ert hus så kan du väl bara köpa en rosa liten puttenuttig klänning och ett par underbyxor men volanger på, köra det i några dagar så att de fattar, sen kan ni gå tillbaka till det könsneutrala. :) Tanterna hör till en annan generation som är så långt borta från verkligheten nu.
Coolt, ordverifieringen jag ska skriva in är ordet "elins" vad är oddsen för det!? :)
Shit Elin, det måste betyda nåt :)
Skicka en kommentar