På min balkong

Jag vill ut på landet! När det blir sommar funderar jag alltid allvarligt på varför jag drog från min vackra hembygd. Och i år kommer jag inte ens att kunna åka dit medan det fortfarande är sommar. Och en av mina bästa vänner fyller trettio i helgen och fixar fest vid havet i Blekinge och jag ba: Ja! Pripps Blå! Bryggan! Alla är snygga! Vi är vid havet! men nej, jag tänker inte åka 20 mil bort just nu. Törs inte. Synd om mig. Får sitta här på min balka och glo på folk i stället.

Nu är bebisen sjukt störig. Den har liksom inte fattat att man inte kan röra sig så mycket därinne om man är så stor som den är. Det är inte det att den vrider sig lite subtilt, nej den bankar och rycker och slår. Och nu börjar det där på allvar som jag inte hört ett dugg om förrän ganska nyligen men som alla preggon tydligen vet - det trycker och drar och gör för jävla ont på ställen som jag inte ens visste att jag hade känsel i. Det är huvudet som ska borra sig ner och fixeras. Gött.