Passa på! Passa på innan bebisen kommer att göra roliga saker, bara ni två! Sen kommer det att dröja innan ni kan göra något kul igen!
Ok då, vi åkte till Göteborg ett par dagar. Göteborg!? Hur kul är det? Ja ganska kul faktiskt. Särskilt om det är bort man vill åka och vara ledig och man inte törs åka utomlands (J), inte ens till Tyskland, ifall bebisen bestämmer sig för att komma tidigt eller något annat händer. Och ifall man nästan aldrig varit i Göteborg. Inne i stan alltså. Hamnarna kan jag, men resten har jag knappt sett från ett bilfönster. Vi har haft det jävligt gött. Göteborg var ungefär som jag trodde faktiskt. Dvs fint, verkar ganska kul, rätt så präktigt. Jag hade nog trivts om det slumpat sig så att det blev dit i stället för Malmö jag flyttade när jag var klar med andra landsändar.
Jag upptäckte dock att jag inte bara är tung, utan jävligt tung. Jag orkar liksom inte så mycket alls. Särskilt inte gå. Eller stå upp. Men eftersom målet var att vara lediga tillsammans gjorde det inte så mycket. Vi orkade i alla fall nörda loss på djur och båtar. Och idag när vi fikade innan vi åkte hem spelade de Håkan Hellström. Inte mycket att orda om I guess, men jag trodde att folk hade större självbevarelsedrift än så. Men jag kommer nog tillbaka.
Nu har jag gjort en dum sak som jag visste att jag inte borde göra men visste att jag skulle göra. Jag började ju läsa Sookie-böckerna, och precis som väntat, precis som alla andra, blev jag helt hooked och läste ut den första boken i ett huj. Jag hade sinnesnärvaro nog att rätt snabbt i processen beställa nr två och tre, men eftersom det är påsk är de ju inte ens skickade från adlibris än. Bra! Kunde jag inte dragit ut på det lite? Nu får jag ju vänta flera dagar innan jag kan läsa igen. Och ja, jag är kär i Bill. Nej, jag tänker inte se True Blood. Jag har kollat lite på trailers och jag är missnöjd med både Sookie och Bill och tänker inte förstöra något.
Nu har min baby gjort världens godaste omelett som kommer serverad på en tallrik alldeles under nosen på mig. Hur kan jag ha förtjänat en sån fin älskling?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar