Horror

Igår när vi körde hem mötte vi en cirkus. Det kändes så sorgligt. Inte bara det att det är olyckliga djur och underbetalda slavarbetare, det känns också så omodernt på ett sorgligt vis. Eller tycker barn fortfarande om att gå på cirkus? När jag var liten var det jättespännande. Man klädde nästan upp sig lite och fick sockervadd och var lite rädd att ett djur eller ännu värre en clown skulle komma för nära om man satt långt fram. Men nu tänker jag mig att barn är mer blasé. Jag vet inte. Jag tyckte liksom synd om hela cirkusen.

Jag hör ju hur det låter. Jag måste skärpa mig. Ärligt, hur blödig kan man vara? Men jag börjar nästan gråta av bara trailern till Hitta hem, ni vet programmet där de räddar djur som far illa och ser till att de får ett bra hem.

Idag började naveln puta. Inte helt, som en bula, men när man tittar uppifrån ser man en tydlig liten kulle. Det värsta är att jag kände när det hände. Det spände och gjorde ont, och mycket riktigt, när jag drog upp tröjan var den där, kratern.