Snart tillbaka

Efter den här dagen kommer jag att ha oändligt mycket mer tid. Då är jag nämligen klar med min sista kurs (för alltid?). Jag sitter nu och petar in alla mina beräkningar i en rapport där jag lite svajigt sådär försöker förklara hur jag har tänkt. Vad tror jag om de framtida investeringarna och kommer de kortfristiga lånen att öka? Massa blaj blir det men har jag tur orkar inte läraren fördjupa sig i det utan köper det rakt av. Beräkningarna stämmer ju. Har jag tur får jag godkänt och då har jag oändliga oceaner av fritid helt plötsligt. Jag tar ut det lite i förskott och sitter och gläder mig fast jag har säkert flera timmars arbete kvar. Som en liten paus passar jag på att rapportera om läget.

I fredags hade jag för första gången kläder som gjorde att det syntes att jag är gravid. Alltså normala kläder, som jag alltid borde ha från och med nu. Inte uppknäppt gylf under den bylsigaste tröjan jag kan hitta. Men det är som att gå till jobbet första dagen efter att man färgat håret, det är liksom jobbigt att folk ser. Nu har jag brutit isen, i alla fall här i Malmö. Återstår att se om jag vågar vara lika djärv på de andra ställena. Jag hade planerat att säga till dem i Göteborg hur det var, men visste inte hur jag skulle säga det så det blev inget.

Igår var vi på examensfest, mycket trevligt. Där var en tjej som ska ha bebis i mars, dvs. hon hade mycket större mage än jag. Ändå gick vi hem först av alla eftersom jag inte orkar sitta upprätt särskilt länge efter att jag ätit kalasmängder mat. Den andra tjejen satt glatt kvar, skruvade inte ens på sig. Går det över sen eller? Har hon bara större självbehärskning och tål mer plågor? Dessutom har jag svårt att hålla ögonen öppna efter klockan tio på kvällen. Inga tecken på det hos henne. Antar att det också går över sen då. Känns skönt att veta.

Och mitt i middagen var det ett fyrverkeri utanför, trodde vi alla. Sen visar det sig att det är en meteorit. Större än normala sådana, tydligen. Jag vet att man får skäll av bittra kommentatorer i Sydsvenskan om man säger så här, men känns det inte lite väl... symboliskt, allt som hänt här i Skåne på sista tiden? Jätteblixt, jordbävning och nu en ovanlig meteorit. Fast egentligen tänker jag inte så, det kändes bara som att jag måste skriva det.

I kategorin saker ingen sagt om hur det är att vara gravid, som förövrigt är rätt välfylld vid det här laget, ingår att ingen har sagt att det faktiskt känns som att någon håller på att blåsa upp en ballong inne i min mage. Dvs. graviditeten är faktiskt som en alien som tränger sig på, och det där med att kroppen anpassar sig och att allt kommer gradvis tror jag inte riktigt på.

Tillbaka till börsvärden och aktiekurser (verkligen min grej, eller hur).