Whoa!

Idag är första dagen på min föräldraledighet. Eller tekniskt sett på min semester. Jag tänkte först jobba veckan ut, men sket i det. Så nu sitter jag här. Detta har jag åstadkommit hittills:

- börjat läsa Sookie nr 7
- satt upp håret (jippie! det är tillräckligt långt igen! slipper mackedonken-m:et i mitt för fluffiga hår!)
- lagt i en maskin tvätt
- börjat bädda rent i sängen
- börjat lägga in tvätt i garderoben
- lyckats ta på mig mina snigga stödstrumpor själv (förlåt bebisen)
- lagt osunt mycket tid på att läsa bloggar och leta upp folk på internet


och detta var vad som var tänkt:

- jobba lite för att göra klart en grej som det vore snällt om jag gjorde klart
- styra upp mitt netvibes-konto som svämmar över av osorterade bra grejer
- skriva rent mitt förlossningsbrev och packa klart väskjäveln
- baka syltkakor till min fantastiska kollega Pernilla som jag ska äta lunch med imorgon (ja de andra ska också vara med, men de får inga kakor)
- fixa klart layouten på den här förbannade sidan
- måla tånaglarna (nu när jag upptäckt att jag kan ta på strumporna sjäv borde det gå. Har inte kommit på riktigt hur än bara)

Jag ser ju nu att det jag inte gjort är mycket roligare än det jag faktiskt gjort. Känns på något sätt representativt för min prioriteringsförmåga?