Snygg

Fy fan vad jag är less på att vara ful. Graviditet är liksom inget som får mig att lysa av skönhet direkt. Och så det faktum att jag blev besatt av att bebisens start på livet skulle vara så giftfri som möjligt (eh ja, det låter ganska mycket som att jag är paranoid...) = jag fick inte lov att varken bleka eller färga håret = jag var tvungen att klippa bort det färgade och ha min egen mycket snigga råttfärg ("mörkblond" hehe) = jag har sett ut som en apa hela tiden.

Så nu har jag under snart ett års tid haft fult hår, ful hy och ett allmänt fult utseende och en slapphet utan dess like. Illamåendet och tröttheten i början gjorde ju inte sitt till heller, det var inte direkt så att jag prioriterade att ägna mig åt skönhetsvård när jag kunde ligga och gnälla/frysa/sova i soffan i stället.

Och kläderna, det går ju liksom inte att köpa särskilda gravidkläder. Hur fan skulle det se ut? I samvetet? I plånboken? Alltså några var jag ju tvungen att skaffa, men sen räckte det. Så nu är det mjukisar och magmuff och mina gamla klänningar upphasade ovanför magen som gällt i fem månader. Bra för snygg-självförtroendet? Tror inte det.

Ett tag för några veckor sen blev jag lite snyggare igen. Men sen försvann det också.

Jag har hört att under amningen är man ungefär lika snygg, fast man svettas mer. Ja just det, håret ramlar av också.