This womans work

Årets tredje bröllopsinbjudan kom idag. Det är snart bara vi som fortsätter leva i synd. Två av inbjudningarna har vi tackat nej till eftersom bröllopen är för nära beräknad nedkomst. Jag tänkte att nej, man vet ju inte hur man mår efter förlossningen, hur lång tid det har gått och så. Och så lär man väl vara trött kanske. Så vi kan inte gå. Sen dagen efter kom jag på - vi kommer ju att ha en liten BEBIS! Den kan ju inte gå på bröllop. Det har inte riktigt sjunkit in, det där med bebisen. Det är mest stor mage, svårt att sova, fundera på förlossningen, handla grejer. Men att en tvättäkta bebbe ska bo här... tja, det sägs så. Vi får väl se.

Förra helgen var en helt oväntad toppenhelg. En sån sak som man aldrig gör men bara pratar om - min kusin med sambo kom på besök. Jag gillar min kusin väldigt mycket men tänkte kanske att vi får se hur roligt vi kommer att ha - vi har trots allt inte umgåtts sedan vi var fjorton. Men det var helt klockrent. Och jag och J behövde en paus från vårt självpåtagna tvång att fixa och sätta upp allt i lägenheten.

Nu har vi kopplat in alla dosor och skit så att det går att lyssna på musik. Men jag har kommit av mig lite. Trött på allt gammalt och vet inget nytt som duger (nästan). Men lite gammalt måste jag blanda in, för bebisen måste lära sig att gilla det. Så nu när inte J är hemma poppar vi Kate Bush, Joy Division och lite Front 242.