Lättviktare

Jag cyklade till Krua Thai för att äta med Sofia. På vägen insåg jag att den lilla revan i mina strumpbyxor inte är en liten reva längre, och framförallt att den inte sitter kvar på övre halvan av låret utan sitter över knät. Borde ha räknat ut det med tanke på att min spolformade kropp inte låter några byxor eller strumpbyxor sitta kvar uppe. Allt kasar/rullar ner, även om det är sk "mamma"-modell. Ok. Sen insåg jag att klänningen är rätt kort, och att den är ännu kortare när man cyklar. Jag rustade mig i mitt inre för folks stirr och formulerade försvar i stil med "men vafan hur jävla lätt tror du det är att se ut så här och svettas så här mycket, hur många jävla kläder tror du att jag har att välja på?" som jag ändå aldrig skulle våga säga. Men ingen stirrade. Allt var bara sol och fint och sen åt vi god mat och hade det jättetrevligt och när jag kom hem var det inte ens jobbigt att tvätta håret. Som det kan vara hörrni.

Nu har kratern runt naveln täckt in hela varvet. Men jag skulle ändå inte kalla det putnavel. Det är bara det att kanten är lite spänd. Liksom. Den beryktade randen på magen har jag haft ett tag nu. Orange är den. Täcker precis hela kulan. Och så har jag fått obestämbara finnar/eksem ovanför naveln. Ser lagom fräscht ut på den spända huden. Men! Jag är glad ändå. Bebisen bökar och har sig. Ibland ligger den mest på ena sidan av magen, då är jag så sjukt sned. Hur kul som helst.