Vilket år är det nu igen?

Mitt favorit-hatobjekt alltombarn.se slår till med en artikel om hur man som förälder kan bredda könsrollerna för sina barn. Lättviktigt, förvisso, och vi vet allt redan, men ändå bra. Kanske ska jag inte vara så hård mot denna stackars blaska. Men jag orkar inte läsa de bittra kommentarerna. Jag kan dem redan. (Det här är det dummaste jag har hört, ska min son tvingas ha kjol nu också? Kom inte här med ert jävla feministdrammel.). Hans poäng om att jämställdhet i Sverige handlar om att flickor/kvinnor ska bli mer som pojkar/män är väldigt viktig. Fundera på den. När jag ändå var på humör läste jag hela DN:s artikelserie om män och våld, där Ingemar Gens dyker upp igen, i en chatt och i en artikel. Är män brutala av naturen? diskuterar den intressanta kopplingen mellan mansrollen och våldsamhet. Här citeras även biologisternas härförare Martin Ingvar. Det som stannar mest hos mig är detta med att lära pojkar att uttrycka sig ordenligt. Att inte förekomma dem i deras behov hela tiden - de måste berätta vad de känner och vad de vill ha. Till sist en välbehövlig påminnelse om det fantastiska arbete som startade på förskolan Tittmyran i Gävle och som jag hoppas fortsätter sprida sig över landets förskolor och skolor. Ta detta som fredagseftermiddagens läsning nu när ni ändå inte jobbar. Det är viktigt och även om vi hört det förr tål det att upprepas, igen och igen. Uppenbarligen, eftersom jag fick lära mig förra veckan att om man ger en liten flicka en docka så tar hon hand om den, medan om man ger den till en liten pojke så slår han den. Det är medfött.

Och kära Liv upplyser mig, bland mycket annat som jag egentligen inte vill veta, om att när EU-politikerna reser till Strasbourg ökar prostitutionen där.