Sova med fienden

Det skulle alltså dröja tills 2009 innan vi fick en könsneutral äktenskapsbalk. Jag ropar "äntligen" och tar en extra oliv till maten. Eller? När jag läser igenom det så verkar det som om det fortfarande är problem för vissa människor. Man ska fortfarande få lov att diskriminera folk, helt utefter sina egna preferenser läser jag. Ok. Ett steg i taget. Men sen då? Ja, det finns tydligen vissa - och då menar jag inte fradgatuggande fanatiker, utan helt s.k. vanliga, eller åtminstone folkvalda, politiker - som tycker att detta är ett hot. Jag eldar upp mig och börjar läsa. Sen ser jag ju, mellan svamlet om att ingen ska tvingas att behandla andra jämlikt, att de har rätt. En civilrättslig samlevnadsbalk är ju precis det vi behöver. Ett äktenskap är en juridisk pakt (och en kvinnofälla, piper en del av mig andfått), punkt. Jag har aldrig förstått grejen med att gifta sig i kyrkan när man inte är kristen. Med kristen menar jag att man erkänner Jesus som guds son, som kom till jorden och dog på korset för att frälsa oss från våra synder (förlåt mig ni som vet den exakta definitionen, men jag tror att ni förstår vad jag menar). Jag ska inte gå vidare in på detta hyckleri här, ni som känner mig vet att det är en av mina hjärtefrågor och ni har hört mig svamla om det så många gånger redan. Om du är religiös på något sätt, och har ett behov av att ha en religiös ceremoni i anslutning till att du ingår en juridisk pakt med en annan människa, fine. Då får det vara en sak mellan dig och din församling. Sen är det en annan sak (också värd att bekämpa) att vissa samfund inte tillåter alla sorters människor att leva fritt efter eget huvud - t.ex. genom att inte viga samkönade par - men det är liksom en annan fråga.

Så kom det sig en dag i januari 2009, att jag helt plötsligt fann mig på de frireligiösas sida. Jag ryser lite och undrar hur jag ska ta mig ur min sinnesstämning. Be till satan? Ja för att jävlas då, men det biter liksom inte eftersom jag inte riktigt erkänner honom heller. Jag gör det lite ändå, bara för sakens skull. Supa kan jag ju av naturliga skäl inte göra. Det slutar med att jag lägger av en riktigt saftig fis och tar fram en kortlek och lägger patiens. Eller just ja, jag bär ju en äkta oäkting i magen, det räcker ju gott och väl.