Curtains

Jag har sett fram emot den här kvällen. Gottat mig hela dagen. Ensam hemma, måste inte gå och träna eller annat skit (eller tvätta håret, en av de jobbigaste grejerna jag vet), kan sova lite längre imorgon. Lönen är färsk och jag behöver handla en massa på internet och dessutom betala räkningar (ja jag tycker att det är ett nöje). Och så har jag en ny göttig excelkalkyl ogjord. Sen pajar den heliga kvällen av att jag är så jävla långsam och inte kan laga mat när inte J är hemma. Ok, det är ingen katastrof, än, men jag har inte kommit längre än till att förstrött söka fram lite böcker på adlibris och kolla ifall jag hittar bankdosan. Och fastnat i Spotifyträsket. Inte pallar jag flytta datorn till stereon och koppla in förstärkare och högtalare, nej jag sitter här och har emotionella nostalgitrippar till kackigt datorhögtalarljud. Jag vågar knappt berätta vad det är för gamla gråtlåtar jag suger i mig, förutom det titeln antyder då. Och så kan jag inte laga mat när inte J är hemma. Jag borde inte säga det här nu, för ni tror att jag inte bryr mig om bebisen i magen, men det är klart att jag gör. Jag tror den klarar sig utmärkt en kväll på fil och mackor med jordnötssmör. Den får ju vitamintablett och blutsaft också, så den ska inte klaga. Men jag ska. Kall frukostmat kanske mättar, men inte på djupet. Magen är full men jag är fortfarande kall och trött.

Meh sluta gnäll.