Ny era

Oh well. Jag lever fortfarande. Har bara inte haft lust. Skulle vara kul att säga att det har varit så mycket annat så jag inte haft tid, men då skulle jag ju ljuga. Det har varit som vanligt. Typ. Detta har hänt:

- Jag har sovit skitmycket inatt. Inte i sträck, men totalt sett. Det var en nödvändighet för att jag inte skulle bli helt kockobello. Kände att jag var på väg dit. Hejdade i tid genom att köra ut blondinen och bebisen i morse och somna om och sova till kvart över elva.

- Rut har utsatts för kalas galore och vant sig. Först på det första kalaset blev hon jätterädd och ledsen. Framåt kvällen vande hon sig och log till och med två gånger. Igår var hon ett riktigt societetslejon, satt och pratade och charmade folk och sen somnade hon mitt bland alla människor. Mission accomplished. Skönt eftersom vi ska kalasa varje lördag fram till jul.

- Jag har insett att jag ska jobba från och med tisdag. Halvtid, brukar jag säga, men när jag satte mig ner och räknade lite på det så måste jag jobba sju timmar om dagen ungefär. Vad är väl en underbar, tjock, babblig och alltid glad femochenhalvmånaders bebbe mot ett tomt och trist kontor och en härlig produktionsbudget?

- Jag har insett att julklappar måste inhandlas i princip NU för att inte stressen ska bli total.

- Jag har återupptagit kontakten med min underbara Sony F717. Jag lovar inget, men det kanske kan bli en och annan bild här framöver.

- Jag har firat färdigt min trettioårsdag (såhär snart två månader efteråt) och insett vad som är kul och vad som inte är kul när det gäller mitt sociala liv.

- Jag har gått på gatorna som en vanlig man - varit och ätit med Lina och Sofia på Tempo. Hade glömt IGEN att det är Malmös bästa restaurang (som man har råd att äta på). Och så ser man alltid en och annan kändis där. Inte för att jag bryr mig.

Det finns dåligt väder

Ha ha. Bara för att jag skrutit om att det inte finns dåligt väder längre och att jag minsann har en praktisk allvädersjacka så blir det STORM. Typ. Blöt luft kastar sig våldsamt mot vårt vardagsrumsfönster och jag fryser bara av att titta ut. Men man kan ju inte stanna inne ju. Bebisar måste vara ute minst en timme om dagen. Särskilt stadsbebisar, som ändå får alldeles för lite ljus och luft. Men liksom... nä.

Verkligheten

Jag försökte titta på Debatt igår kväll, om Vellinge. Jag klarade det inte, jag blev fysiskt illamående. Två idiotgubbar och två idiotkillar var med i direktsändning från ett idiotkök i Vellinge och hasplade ur sig obehagligheter med armarna i kors över bröstet.

Jag orkar inte gå in på vad de sa och hur jag vill bemöta dem. Min poäng idag är att det som gör mig sjuk är att det här är fan verklighetens folk. Folk tycker såhär. Överallt. Hela tiden. Mitt barn kommer att växa upp och ha det här runt sig. Fan i helvete.

Fast en sak måste jag bara säga. Apropå det här med att Barn?! Det är inte barn, det är ungdomar! 15-18 år! Och ofta är dom äldre, över 20 vissa av dem! Jaha? 1: Vad jag vet så är man per definition barn tills man är 18 år gammal, oavsett varifrån man kommer eller vad man varit med om. 2: Man kommer hit som "barn" och är "barn" tills annat bevisats, eller hur? Alla ska väl få sin sak prövad? Och man kan tänka sig att det finns skäl att låta folk stanna här, även om de fyllt 18 kanske? Och det här skitsnacket om att det är illegal invandring, liksom hur tar du dig hit "legalt" från, säg Nordkorea?

Så jävla smart

Om man gör ugnspannkaka och har varmluftsugn, då blåser det ju ut pannkaksluktande luft ur ugnen. Om har tvättat håret kan man stå där och torka det så får man fin pannkakslukt i håret.

Walk in the park

Rut är helt underbar. Hon är på sitt bästa humör nästan hela tiden och gör nya saker varje dag. Ja, ni kan dealen. Men hon sover inte. Eller hon sover, men max en timme i stöten. Innan somnade hon i alla fall om direkt när hon fick mat, det gör hon inte nu. Hon vänder sig till mage och ligger och pratar. Eller ligger och vrider sig och pustar. Bättre än skrik, förvisso, men det gläder inte mig klockan 04:45. Två nätter i rad var det riktigt illa, jag var ensam hemma med henne dessutom. Till slut bröt jag ihop och grät lite men det kändes inte bättre för det. Så bestämde jag mig för att jag skulle ta in på hotell när blondinen kom hem så jag fick sova. Men sen ångrade jag mig lite för det är ju ändå så att jag vill vara med dem båda två. Så jag valde en kompromiss och sov på soffan i arbetsrummet inatt. Boy är jag lycklig idag! Visst fick jag ställa upp med mat två gånger, men det är ju rena räkmackan i jämförelse. Kanske ska flytta in där permanent.

För övrigt har jag sprutat mig mot svinisen och har rövont i armen.

Fail nr 3

Vad gör bebisen när den för en gångs skull somnat tidigt och mamma slösat bort dyrbar sovtid på att sitta uppe alldeles för sent? Sover sitt allra allra sämsta hela natten.

Dvs vaknar i snitt en gång i timmen. Jag kan faktiskt på något sätt begripa att man, om man är lite mindre intellektuellt begåvad, tar ut sin frustration på barnet. Jag förstår varför bvc är noga med att påpeka att man aldrig får skaka sitt barn (OBS meddelande till socialtjänsten: Jag är aldrig ens i närheten att göra något dylikt. Jag säger att jag förstår att det kan hända om man är lite tappad eller på annat sätt labil).

Själv valde jag tydligen att ta ut min frustration genom att skriva "HELVETE" på ett block jag har liggande vid sängen. Stort och tydligt så att det liksom skulle framgå att här lider vi minsann men säger inte ett pip. Undrar vem det var riktat till, eftersom jag är den enda läskunniga i detta hem just nu (till imorgon kväll)? Och undrar vad jag tänkte att effekten skulle bli?

2 x fail

1: Vad är det första bebisens hand gör när bebisen börjar vakna lite lite grann? Tar tag i nappen och tar ut den. Vad blir bebisen när nappen åker ut? Ledsen och vaken.

2: Vad gör bebisen en kväll som denna när mamma är ensam hemma med bebis och ganska trött? Somnar tidigt för en gångs skull. Vad gör mamma en kväll som denna när bebisen för en gångs skull somnat tidigt? Sitter uppe och kastar bort dyrbar sovtid på sånt här fördärv.